Efter en runda på stan kurrar magen i vanlig ordning. Just i city och speciellt en lördag tycker jag det är lite knepigt att hitta ett bra fik eller en mysig lunchrestaurang. Idag hamnade vi på Tures i Sturegallerian. Jag har faktiskt aldrig ätit där trots måååånga förbipasseringar.

Det började med brödkorg, himla trevligt och gott. Röran var kanongod. En trevlig tomathistoria(?).

Efter ungdomens fylleslag på sötsliskig cider har jag minst sagt svårt för drycken. Men den här lilla godingen kan jag rekommendera. Först smakar den lite ölaktigt men snart infinner sig den söta och friska äppelsmaken.

Eftersom tillfälle gavs passade jag och Daniel på att köra ett litet blindtest på original och light. Vi gissade båda fel och tyckte light smakade mer!? 🙂 Men så är jag ingen inbiten coladrickare heller…

Mitt val föll på en sallad med grillad tonfisk. Men den var långt ifrån klockren. Lite väl rå fisk för min smak och burkbönor faller mig sällan i smaken. Önskar jag tagit en Caesarsallad istället, den såg grym ut med massor av hyvlad parmesan.

Tures Clubsandwich levererade tydligen bättre. Svår att äta dock och lite torr kyckling om du frågar mig. Deras bacon- och cheeseburgare var också god hälsar G, nästan så att tillbehören var snäppet vassare.

Det blir ett medelbra betyg för Tures idag. Det funkar men är ingen wow upplevelse direkt.

Idag har vi återigen varit på brunch (vi firar 5 år ihop!). Och äntligen har jag hittat ett ställe som serverar prima mat och dessert. Men smakar det så kostar det; kalaset gick loss på 325 kr exklusive dryck.

Med tanke på att jag tröttnat lite på den vanliga amerikanska brunchen så är Berns asiatiska en fullträff. Hit går vi igen. Men förvänta dig ingen frukostmat, det är verkligen betoning på lunch!

Fräscht, smakrikt, bra service, lyxig miljö (utan alltför hög ljudnivå) och helt fantastisk dessertbuffé!

Klicka här om du vill spana in menyn!

På dessertbuffén fanns massor av olika alternativ, allt var i miniatyrformat och snyggt upplagt. Utbudet syns ganska tydligt på bilderna nedan. Vi fastnade speciellt för en thai crème brûlée (smakade citrongräs), brownie med knäckigt kokostäcke och passionscheesecake. Även kaffepannacotta (?) med körsbär föll mig i smaken.

Vi kikar på några bilder vetja!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Alla hjärtans dag ”firade” jag och Daniel på restaurangen Miss Voon på Sturegatan i Stockholm. Restaurangen drivs av F12 gruppen och kombinerar smaker från de asiatiska köken med en europeisk grund. Rätterna där serveras i halvportioner vilket betyder att man behöver mellan 4-6 rätter per par för att bli mätt. Smårätter med asiatisk touch passar som handen i handsken för mig! Älskar att få prova olika smakkombinationer med vågade kryddor!

Vi kan varmt rekommendera er att prova Miss Voon. Smakrik och stark mat med bra service i mysig miljö. Vinet är dock dyrt, vi betalade 150 kr glaset! Vi kommer gå tillbaka och prova resten av menyn vid tillfälle…

Det här valde vi från den salta menyn (vi drack rödvin till):

S K O G S S V A M P – Hagfors, dumpling, miso, nashipäron 115

– otroligt smakrika dumplings med en krämig historia till fyllning. Misosoppa är ingen personlig favorit men fungerar i sammanhanget.

O X R Y G G – Wanås, råbiff, kimchi, sesam 170

– rått kött är vanligtvis inte min grej. Men det här var spännande och starkt!

TORSKRYGG – Lofoten, tom kha gai, blåmusslor 160

– Gräddigt värre och väldigt gott med ris till som suger upp all god smak.

R E N K A L V – Lappland, teppanyaki, kinakål, fujiäpple, wasabi 155

– goda smaker och tillbehör men kinakålen som ligger runt knytet blir lite segt i konsistensen.

K Y C K L I N G – Bosarp, stir fry, koriander, cashewnöt 95

– mina favoritsmaker samlade i en fräsch sallad!

Det här valde vi från den söta menyn (samt kaffe):

M A N G O – Spanien, cheesecake, grönt te 95

– tunn botten, kompakt och krämig fyllning med moussliknande topping.

C H O K L A D – Valrhona, fondant, thaibasilika, passionsfrukt 115

– fondantens yttre är lite ”läderaktigt” i konsistensen men fyllningen och tillbehören är som en dröm!

Maten var otroligt god! Varje rätt var verkligen sprängfylld med smaker. Ska dock tillägga att allt var väldigt starkt, lite för starkt.  Skogssvampen och chokladen var  solklara favoriter för oss båda, men resten av rätterna var också grymma!

Desserter på restaurang lever sällan upp till mina förväntningar. Kanske för att jag bakar så mycket själv och får i mig en hel del godsaker 😉

På Miss Voon blev jag ändå positivt överraskad.

Chokladfondanten var härligt rinnig och chokladig i mitten, passionsfruktsåsen syrlig och frisk men glassen med thaibasilika hade gärna fått smaka lite starkare.

Mangocheesecaken var god och ganska mild i smaken. Kanske inget vi beställer in igen, då provar jag hellre en ny dessert. Det gröna lagret var någon slags mousse med smak av grönt te. Kul med en något annorlunda topping!

Lägg Miss Voon på minnet nästa gång du letar restaurang i krokarna runt stureplan!

Idag vankades det söndagsbrunch. Daniel och jag bjöd med Tarzans ”gudmor” och ”gudfar” som tack för all hjälp och kattpassning… Himla trevligt sällskap och skön söndags aktivitet. Får gärna bli en tradition! 🙂

Vi drog till Kung Karls Bakficka på Stureplan i Stockholm.

Brunch buffén bestod av en kall buffè (bl.a. Caesarsallad, risonipaella med skaldjur, lax, sill, råbiff, lufttorkad skinka, gazpacho, ostar), varm buffé (bl.a. wiernerkorv med bröd, bacon, äggröra, drumsticks), bröd buffé med pålägg samt dessertbord (marängsviss, glass, mockarutor, vaniljpannacotta, pecancheesecake, vattenmelon, smågodis, plättar och våfflor). 235 kr per person kostade kalaset, exklusive dryck.

Ett gott axplock från den kalla sidan. Kul med miniråbiff! Ost med fikonmarmelad kan heller aldrig bli fel!

Min egendesignade toast med smör, senap, olivtapenade, skinka, mozzarella och tomat. Mums!

Gazpacho (inte riktigt min melodi) och smoothie är fräscha inslag. Smarrig lax var det också. Alltid lika skönt när fiskintaget blir gjort! 🙂

På plussidan hamnar det centrala läget, den trevliga personalen och den goda fräscha maten. För det är gott.  Och råbiff! Det var första gången jag provade och det smakade mycket bättre än förväntat! Kul att  få bocka av råbiffen!

På minussidan ser det värre ut:

Det är trångt, jag får typ klättra ut från min plats. Det är kallt. Det drar isvindar från ytterdörren.

Det är fint tänkt att man får tillgång till både smörgåsgrill och våffeljärn, om man SJÄLV vill tillaga detta. Lite hemtrevlig känsla sådär.  Men det är bökigt, trångt om plats och så tar det tid. Jag hamnar i otakt med resten av mina bordskamrater. Jag tycker det kunde ingå i priset att en kock tillagar toast och våfflor, för enkelhetens skull. (Folk stod och kämpade som idioter vid våffeljärnet eftersom det fastnade smet i järnet). Varför inte ställa fram en skål med smält smör och pensel? Personalen måste ju se hur otympligt det är!

Det är nästan värt väntan, för ååh vad gott det är med våfflor, plättar, skogsbärssylt och grädde!

Dessertbordet då. Hjälp! Var börjar vi? ”Smaklöst och trist” får liksom sammanfatta det hela. (Vaniljpannacotta med vattniga hallon som smälter, blöter ner och färgar av sig på hela historien. Hur täcks man liksom servera det?). När jag ser menyn på nätet inser jag också att en hel del saknades när vi var där. Kanske missade vi godbitarna?

En trist syn och smakupplevelse… Men smaken är som baken – delad. 🙂

Hela upplägget irriterar mig också. Folk kommer och tar från alla håll och kanter, det är ingen ordning. En vattenkanna på bordet tycker jag vore trevligt. Det finns ingen plats att ställa ifrån sig sin tallrik när man behöver det. Redskapen man tar maten med är inte heller lämpliga alla gånger. Vem tar glass med en tesked till exempel? Eller en smal och hög chokladkaka med tårtspade? Den trillar liksom av! Ge mig valmöjligheter! Det här är så onödiga missar, så lätta att korrigera. Men kanske är det bara jag som tänker på dessa ”småsaker”…

Lite snikigt att inte bryggkaffe ingår, men det gör det sällan i den här stan.

Summan av kardemumman: centralt läge, hemtrevligt, det är god och fräsch mat men trist dessertbord (förutom goda våfflor – om man lyckas tillaga dem). Småsaker runt omkring som drag, trängsel, brist på ytor, otympliga serveringsredskap och självservicen drar ner upplevelsen.

*Nu blev det ganska stor vikt vid det negativa men jag är ganska kritisk av mig när jag äter ute. Antagligen mer än andra. Jag har en allmän uppfattning att måltidsverksamheter borde servera mat som de är absolut bäst på och stolta över. Det är deras jobb att se till att min helhetsupplevelse blir såpass bra att jag vill återkomma. Då blir förväntningarna också höga från min sida VARJE gång jag äter ute!*

Eckerö Linjen är kända för sin goda mat och när jag åkte till och från Åland under helgen kom jag på idén att provsmaka maten ombord och skriva lite om den.  Jag knackade på hos intendenten och fick i samband med det en rundtur i köken och en genomgång av kökschefen på hur man jobbar och tänker kring maten. Kul med ett så fint mottagande!

Eckerö Linjen har höga ambitioner kring maten ombord. Man vill servera gästen vällagad mat till bra priser i en hemtrevlig miljö. Man försöker använda lokala råvaror från exempelvis Åland, Roslagen och Väddö.  Ungefär 80 % av all mat ombord, tillagas ombord.  Kökspersonalen är kunnig och tar många egna beslut kring maten, beställningar, menyer och dylikt. Det är ett gott tecken! Man kokar exempelvis såser själva, gör egna röror och inläggningar och försöker jobba med säsongsaktuella råvaror. Jag var dock nyfiken på var köttbullarna kommer ifrån och de köps in från Sverige, det är för tidskrävande att rulla dem ombord.

För att hänga med i trender och utvecklas tar man emellanåt hjälp av kända kockar för att sätta en ny prägel på exempelvis bufférestaurangen. Men även kökspersonalen åker iväg på studiebesök i närområdet för att hitta de bästa producenterna och man försöker även synas på olika mässor, exempelvis Det Goda köket, som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Månatliga kundundersökningar skickas ut via mail och brukar ge mycket positiv respons.

I Kafé Käringsund är husmanskosten och räksmörgåsen populära. Det tillagas tusentals räksmörgåsar ombord varje år. Jag förstår att folk köper dem, det snålas INTE på räkorna! 

Menyerna i kafeterian. Specialerbjudande på trerätters erbjuds.

Skärgårdssmörgås från kafeterian.

-Jag blir sällan nöjd med den här typen av mackor. De brukar innehålla alldeles för mycket billig majonnäs i förhållande till resten av ingredienserna. Den här skärgårdssmörgåsen var dock ett supergott undantag! Fyllig smak av lax och generöst med röra på det mörka brödet.

Trots viljan är det inte är lönsamt att baka själva till kafeterians söta utbud. (Lite synd kan jag tycka). Istället jobbar man med lokala bagerier och får på så vis täta leveranser av nybakade godsaker och samtidigt en känsla av hembakt.

I à la carte restaurangen Rospiggen sägs maten vara riktigt bra. Jag har inte provsmakat men ”D” hälsar att rådjursfilén han åt för några veckor sedan var ”riktigt fin och smälte i munnen”. Dessutom var servicen bra och lokalen mysig!  À la carte menyn byts var tredje månad och veckans meny byts veckovis.

Under rundturen inne i köket passade jag på att spana in renligheten. Det var väldigt rent och snyggt, både på bänkar och golv vilket känns himla skönt, nu kan jag äta där i fortsättningen också. 🙂

Hemtrevligt och juligt inrett i bufférestaurangen.

På hemresan provade vi stora julbordet. Och som vi åt! Det var riktigt gott med årets första julbord. Där fanns allt man kan förvänta sig av ett julbord inspirerat av det Åländska och svenska köket. På kalla sidan tyckte vi det var speciellt kul att prova glöggsill (sötkryddig och god) samt kantarellmousse (smakrik) och strutspastrami (mör).  På varma sidan var jag mest intresserad av de finska lådorna, Janssons frestelse och ostkaka (allt smakade ypperligt). Men där fanns både kött, fisk, såser och olika tillbehör  för den som orkar äta. På dessertbordet tycker jag man ska satsa på ostar med kex, ris à la Malta och citrontarteletter. Men i övrigt skulle jag önska mer hemlagat. Mousse, vattniga bär, burkfrukt och köpt tårta har jag tröttnat på för länge sedan. Jag förstår att det är praktiskt och något för allergiker men variation förnöjer…

En liten del av julbordet. Isen fyller tre funktioner. Man får upp maten på höjden, maten hålls kall och så är det snyggt! Dekorativt med de stora burkarna.

Sikrom och algrom känns lyxigt!

”D” pressar citron över laxen. Tallriken är välfylld…

Min första tallrik av många. Goda röror och fisk. Vörtbröd och cheddaroströra med Aquavit.

”Kameramannen” brände av ett skämt. Jag ser hysteriskt glad ut. Här var jag inne på andra tallriken där resten av den kalla maten samsas med lite av det varma.

Tredje tallriken. Tomtegröt och ostkaka. Vad gott det kan vara! Jag gjorde rum i dessertmagen. 🙂

Julgodiset på julbordet.

Fjärde och sista tallriken bestod av en blandad kompott från dessertbordet. Behöver jag nämna att vi var galet mätta vid det laget…

Summeringsdags;

Kafé Käringsund serverar prisvärd husmanskost och goda räk- och skärgårdssmörgåsar. À la carte restaurangen Rospiggen är värd ett besök om du vill lyxa till det lite. Stora Julbordet har allt man önskar sig, den kalla maten är klart godast, det är där du ska äta dig mätt! Det märks på smaken att man prioriterar maten ombord, så tummen upp från mig!

Det här var mina åsikter, vad tycker du som provat?