Min fjärde graviditet, v. 6-15

Jodå, här bakas en ny bulle i ugnen. Det är alltså fjärde gången jag är gravid och hittills har vi alltså Wilton (född mars 2014) och Walentin (född augusti 2016). Min andra graviditet (hösten 2015) slutade i vecka 21-22 då vi avbröt graviditeten pga att barnet inte mådde bra. Allt det här kan ni läsa om i tidigare inlägg. Nu har jag passerat 12 veckor och det första ultraljudet är gjort. Men vi tar och backar bandet lite och tar det från början.

Vi har nog egentligen alltid tänkt att vi vill ha 3-4 barn och ganska tidigt bestämde vi oss också för att försöka skaffa dem ganska tätt. Inte alls för att vi tycker småbarnsåren är speciellt lätta, tvärtom – vi har riktigt vilda och aktiva barn och inga barnvakter i Norrköping, men det blir lätt en väldigt långdragen period av småbarnsår om man ska ha 3-4 år mellan varje barn. Vi har turen att lätt bli gravida och det är vi otroligt tacksamma för. Kort sagt så önskar vi att barnen ska ha flera syskon i ganska täta åldrar att växa upp med.

IMG_0144

 

Ett rejält put i vecka 14-15!

Jag har genom alla mina graviditeter använt mig av Natural Cycles som preventivmedel/naturlig familjeplaneringsmetod (temperaturmetod utan hormoner).  När man blir gravid går temperaturen i kroppen upp och därför visste jag tidigt, säg redan en vecka efter ägglossningen att jag var gravid. Även den här gången syntes det tidigt på mig, faktiskt redan i vecka 5-6! I vecka 9-10 berättade jag på jobbet för magen putade rejält och jag orkade inte försöka dölja den.

Jag började märka av graviditeten tidigt genom trötthet och att det svartnade för ögonen när jag ställde mig upp snabbt. Mina händer domnade också bort på nätterna under de första veckorna men som tur är avtog det lika fort som det dök upp. (Det förstörde verkligen sömnkvaliteten). I vecka 7-8 drog jag på mig någon slags magsjuka och stegring och mådde riktigt dåligt i 4 dagar. Först trodde jag att det var gravidillamående som tog fart på riktigt men eftersom det hela gick över (och barnen blev lite dåliga i magen) förstod jag att jag varit sjuk. Jag kommer ihåg att jag var magsjuk två gånger när jag väntade Wilton så tydligen har jag lätt för att dra på mig det under graviditet tyvärr. Den här rundan har jag överlag bara varit lite smygillamående och kanske inte alltid haft någon häftig aptit direkt. Kaffesuget svajar och annars är det klassiska cravings efter juice, saftiga apelsiner, chips/ostbågar och bröd med smör som gör sig påminda…. Mest har jag kämpat med trötthet faktiskt, men jag försöker verkligen att lägga mig tidigt på kvällarna, redan runt 20.30-22 eftersom ungarna vaknar runt 6 och kanske dessutom väcker oss under nätterna. Min PT ville att jag skulle träna lugnt och inget i sidled under den första trimestern så det har varit rätt lugnt tempo på gymmet. Att jobba och ta hand om hem och familj har varit mer än tillräckligt utmattande många dagar – och då har jag lyssnat på kroppen och struntat i att träna. Viktmässigt har jag i skrivande stund knappt gått upp alls i vikt, trots vecka 15 vilket säkert beror delvis på magsjukan men också på muskelbortfall skulle jag tro. Jämför jag med tidigare graviditeter så har jag tränat mycket lugnare och nu saknar jag gym under julledigheten och dras med ömma benhinnor, så t.o.m promenaderna har bortfallit flera dagar i rad. Känner mig verkligen sugen på att träna hårdare så fort jag kan!

IMG_0141

 

Wilton som är 3 år och 9 månader har förstått att mamma har en bebis i magen. Men han kan inte greppa när hen kommer ut, det är för långt bort.

Inför ultraljudet var jag i ärlighetens namn nervös. Dels för om allt stod rätt till men också för att jag misstänkte att det var två i magen pga storleken – det är ingen liten mage jag har. Jag lyckades trycka i mig oerhörda mängder vatten innan det var dags (man ska gärna vara lite kissnödig under ultraljud) men jag höll bokstavligen på att spricka innan jag ens hann upp på britsen. När sedan barnmorskan väl skulle börja såg hon knappt bebisen för att min urinblåsa var stor som en ballong, haha! Jag fick alltså springa på toa och liksom börja om… Ultraljudet gick bra, EN frisk bebis visade upp sig. Kubtestet visade låga odds för kromosomavvikelser och det var låg sannolikhet för havandeskapsförgiftning (något som är relativt nytt att man mäter så här ingående). Due date blev satt till 14/6. Min NC app säger 19/6. Men mitten på juni alltså! Nu är jag istället nervös inför nästa ultraljud (det var då vi fick veta att fostret i min andra graviditet var sjuk) men samtidigt gläds jag över nuläget så himla mycket.

 

Eftersom jag haft tre pojkar i magen så kan jag helt ärligt säga att det vore kul med en flicka. Meeeeeeen, jag är 99 % säker och förberedd på en kille till, vi kan ju boys så att säga. Har också ett unisex namn på bokstaven V redo. Måste bara vänja sambon vid tanken på det för han är inte lika övertygad….

Nån mer som läser som är gravid? Hur mår ni? Hur tänker ni kring syskon och åldrar där emellan? Klassar ni en familj om 5 personer som stor? Intressanta ämnen tycker jag!

IMG_0020

Vi tog ut boysen på underbar kälk-åkning i backarna bakom mammas och pappas hus de få dagarna förra veckan som vi hade snö!

Vi hörs igen efter nästa ultraljud i slutet på januari.

Annonser