Tänkte jag skulle skriva en 9-månaders uppdatering då vår lilla brud har himla bråttom med att bli stor! Men det blir också en uppdatering om vår ”flytt” och våra pojkar. Hugg kaffekoppen, det här är ett långt inlägg!

Som ni kanske minns från 6-månaders uppdateringen så satt hon stadigt på rumpan vid 6 månaders ålder och började krypa direkt efter. Det tog henne inte många dagar innan hon kröp på i ilfart här hemma. Hon skippade nog nästan ålandet när jag tänker efter.

De här ögonen kan man drunkna i 🙂 Hon liknar väldigt mycket på Wilton i samma ålder.

Men det dröjde ju inte heller länge innan hon började ställa sig upp, vid 7 månader närmare bestämt. Alltså luta sig mot soffan, soffbord, leksaksbord och liknande. Det märktes att hon trivdes bäst med att stå, för hon tog sig hela tiden upp. Vid knappa 8,5 månad tog vi fram vår gå-vagn från garaget och ställde den framför henne. Hon fattade galoppen direkt och började gå, själv, med vagnen utan vår hjälp. Alltså stoppa tiden!  Wilton gick på sin 12 månaders dag och Walentin ungefär på sin 11 månaders dag så trenden är ju att det går snabbare och snabbare… Sedan en månad tillbaka kan hon också stå utan stöd, ibland upp till 15-20 sekunder innan hon tar stöd el drattar på rumpan. Hon har ju helt klart två vilda brorsor hon försöker haka på.

Hon står gärna och hänger och gungar lite vid ett lagom högt bord, upp vill hon!

Winter hade en riktigt mammig period vid 8 månader. Om jag var i samma rum som henne var det bara jag som gällde. Ingen annan dög utan hon blev ledsen och började gråta så fort jag försökte gå och göra något annat. Om pojkarna busade med henne så kunde de absolut distrahera henne så att hon glömde mig en stund men det räckte med att jag gick förbi så var den stunden förstörd. När jag var ensam med henne kunde jag inte ens gå en meter bort utan gallskrik, trots att hon hela tiden kunde se mig. Det här var väldigt jobbigt för jag blev ju så låst. Nu är det bättre, men hon håller koll på mig! Däremot så har det funkat bra att lämna henne med Daniel el med mina föräldrar. Så länge hon inte ser mig går det toppen. Men så fort lilla mamma kommer hem så är gnället igång…. (Otacksamt!) Nån som känner igen sig?

Winter är överlag en ganska missnöjd brutta som gråter ilsket vid påklädning, eller när hon ska ner i vagnen/babyskyddet. Och det blir många sådana turer när man har tre barn varav två ska lämnas och hämtas på olika tider till olika ställen. Lägg då till att jag också vill ut och gå med henne en långpromenad varje dag eftersom hon sover bäst så.  Hon ”pratar” mycket och testar rösten ofta vilket gör att ljudvolymen skruvas upp. Skriker rakt ut vid minsta motstånd. När jag tänker efter så beskriver ordet ”otålig” henne rätt bra. Men bara hon får sova ordentligt så är hon en riktig liten stjärna här hemma, glad, busig och nöjd och leker fint med leksakerna.

Winter är inte lika glad i mat som jag minns att Walentin var. Det känns som att hon inte riktigt har ro att sitta och äta. Tyvärr får vi ta fram paddan rätt ofta för att avleda henne med Babblarna el Babyloonz el för att överhuvudtaget få henne att sluta skrika el vilja ur stolen. Får sällan i henne mer än 1/3 barnmatsburk per gång. Krokar, rån och fruktklämmisar är favoriterna. Gröten har varit seg, smaksatta varianter tackar hon nej till medan naturella går bättre och bättre. Amningen har inte minskat, vare sig dagtid el nattetid men är lika hattig och hafsig än. Hon tar många pauser, kikar nyfiket omkring sig, ålar och vevar med ben och armar samtidigt. Hon nyper och river mig gärna i skinnet också… Tänderna lyser med sin frånvaro. (Kanske lika bra?). Vill minnas att pojkarna hade flera stycken vid den här tidpunkten redan…..

Sömnen är det lite si och så med. Det är nog också största anledningen till hennes ilskna humör. Hon sover visserligen genom nätterna, (ca 21.30-8.00) och då menar jag att hon inte vaknar mitt i natten och vill stiga upp. Men hon väcker mig otaliga gånger för amning men somnar också om direkt. Jag liggammar så kan också somna om ganska bra och känner mig inte trött om dagarna trots att jag aldrig får nån skönhetssömn direkt.

Dagtid sover hon tre gånger om 30-120 minuter men som sagt, oftast för lite. Vi försöker få henne att sova två längre turer nu istället samt att lägga henne tidigare och vakna tidigare för att synka bättre med resten av familjen, men det är inte helt lätt. Lite av en uppförsbacke faktiskt!

Lilla gumman, eller lilla gomman – som Walentin kallar henne. Allt ska i munnen!

Upp i famnen, ner från famnen, ner på golvet, nej upp igen! Hoho…

Kort och gott så kan man konstatera att det varit 9 slitsamma månader. En bebis som sällan är nöjd, gråter och skriker mycket och kräver lite extra och har bråttom fram, i kombination med flytt och nya inskolningar. I snart 4 månader har vi bott hemma hos min mamma och pappa (pensionärer) på Åland eftersom vi inte har hittat ett eget hus än. Vi har ju hela tiden trott att nu, nu löser det sig och så pang, ytterligare ett nederlag. Det har varit många sådana nu. Fyra vuxna, tre barn och två kattor under samma tak. Vi saknar ett sovrum, ett lekrum och någonstans att få stänga dörren om sig. Det är stökigt, mycket grejer överallt och sovrummen är belamrade. Alla våra saker är magasinerade, förutom kläder (inte alla), en liten andel leksaker och så våra vagnar. Resten är ju mammas och pappas.

Åh Herre Gud tänker du nog nu, huuuuuur orkar ni? Nej det gör vi ju inte, ingen av oss, humöret orkar inte alltid vara på topp. Men man tar nya tag och tuffar på. Mina föräldrar är guld värda och har ställt upp massor som barnvakt men dom har också försökt fly fältet lite med jämna mellanrum (kryssningar och utlandssemester) för allas trevnad. Svärföräldrarna har haft pojkarna i princip varje helg (ibland 3-4 dagar i streck) och det har varit en räddning. En chans för oss andra att andas ut lite. Och det kan tilläggas att pojkarna älskar att vara där.

En annan förklaring till varför det här upplägget ändå funkat bra är ju att Daniel varit borta nästan hela dagarna på jobb, Wilton har gått halvtid (25 timmar) på dagis varje vecka och Walentin har gått i ”ur och skur park” 9-12 på vardagarna. Jag lagar all mat, försöker städa undan efter oss hela tiden, mamma tvättar det mesta, Daniel tar kattorna och pappa är ju den ständiga fixaren av allt som behöver åtgärdas. Vi bekostar varannan matkasse och hjälps åt med barnen. Ett modernt familjekollektiv helt enkelt med den stora fördelen att vi bygger starka band! Vi vet alla att det här är en tillfällig lösning och därför håller vi ut. Vi orkar inte med en extra flytt till något tillfälligt. Mellan april och september så kan mina föräldrar vara alltmer på stugan och då har vi huset mer för oss själva, men samtidigt försvinner ju våra också våra barnvakter…. Ja det här ger ju oss lite tid att hitta drömhuset men samtidigt hade man ju bara velat ha det redan! Och gärna innan sommaren. Till hösten ska ju jag söka jobb och skola in dom minsta på dagis (förhoppningsvis på Wiltons dagis!) så det vore ju underbart att slippa rådda med inflyttning och inredning då…….  Vilket drömläge va? Förstår att ni är avundsjuka nu, haha! Nåja, fortsättning följer.

Wilton har precis fyllt 5 år (11/3). Det är stort och ska såklart firas med pompa och ståt med familjekalas och kompiskalas till helgen! Han blev så stor helt plötsligt. Pratar mycket (men musslar också när man blir för frågvis), säger roliga saker, brölar på på riktig åländska, är hjälpsam, omtänksam och avskyr att gå och lägga sig. Vill vara uppe med oss vuxna på kvällen! Älskar sötsaker och grönsaker och att kramas. Han är också inne i en väldigt gnällig period nu. Tjatar och gnäller och ifrågasätter, allt. Kan verkligen bli galen på det då tongången blir så negativ. Älskar att spela spel – (kimble och den försvunna diamanten går varma här hemma) leka och göra något, hela tiden. Är en hejare på att bygga häftiga kreationer med lego. Finskan blir bättre och bättre, eller inställningen till den iaf. Inskolningen på förskolan gick bra, han trivs och har kompisar.

Walentin har passerat 2,5 år och pratar mer och mer (gärna med arg el bestämd röst – han gillar för övrigt att bestämma!) men inte åländska utan mer finlandssvenska?! Han spottar också ur sig finska ord lite nu och då och sjunger gärna på finska. Älskar inte sötsaker utan nötter, speciellt pinjenötter. Han härmar Wilton hela tiden och springer ständigt efter honom. Han är fortfarande inne i att allt ska höras och låtas, kastar gärna saker, stampar och hackar med saker. Kör löpintervaller här hemma, hoppar från soffan, hoppar i soffan. Ja man missar liksom inte honom. Men han är också mysnisse själv och behöver närhet och gos vilket är himla mysigt. Vill också alltid hjälpa till och vara delaktig. Inskolningen till parken (”ute i ur och skur”) gick lite knackigt men det har verkligen vänt nu, han trivs bra där! Pojkarna är varandras bästisar men bråkar också dagligen. Det är många små bränder att släcka för oss vuxna…..

Känner du igen dig i något el har du tips att dela med dig av? Skriv gärna några rader om det el något annat som rör familjelivet. Kul att läsa tycker jag!