Om ni har hängt med i min tråd ”En bulle i ugnen” så vet ni att vi gick igenom en tuff höst 2015, med ett avbrytande av dåvarande graviditet halvvägs igenom. Inte nog med att förlossningen var tuff på alla tänkbara sätt så fick jag en månad senare jobbiga magsmärtor. Det visade sig att jag hade rester kvar i livmodern som genom en enklare operation skrapades bort dagen efter. (Jag cyklade ensam till sjukhuset eftersom vi inte hade barnvakt och cyklade hem ganska snart efteråt då jag varken hade ont el kände mig så sugen på att vara kvar, men sköterskan tyckte jag var smått galen..). Men efter skrapningen återhämtade sig kroppen snabbt, jag fick tillbaka mensen direkt och blev gravid under närmsta ägglossning. Kan inte annat än hylla min starka kropp som klarar alla påfrestningar så bra. Jag är alltså i vecka 24 redan med en ny bebis! Anledningen till att vi valt att ligga lågt med att berätta för andra än familj, vänner och kollegor förstår ni säkert. Den här gången tog vi inte för givet att allt skulle gå bra. Vi har försökt tänka positivt men varit beredda på att allt kan hända.

Bumpen i vecka 15… ett tydligt put. Det syntes väldigt tidigt den här gången!

Även om vi fick rådet (rent mentalt) att inte skynda fram nästa graviditet så kände vi ändå att vi gärna ville försöka så fort det var möjligt. Och det är inget vi ångrat för jag tror den nya graviditeten har hjälpt mig bearbeta det som hände i höstas. Jag måste säga att jag är imponerad av min kropp som kom tillbaka så snabbt. Den fick inte direkt mycket vila mellan dessa graviditeter. Kanske den är som gjord för att vara gravid helt enkelt? Det som hittills skiljer den här graviditeten från mina två tidigare (Wilton har precis fyllt 2 år) är ett uselt immunförsvar under första trimestern. Har varit väldigt förkyld och dessutom mått illa i perioder anslutna till magsjuka. Jag har haft skiten två gånger redan och efter det haft ihållande illamående flera dagar som sedan sakta men säkert ebbat av.

Magen är också betydligt mycket större än tidigare turer, helt naturligt förstås att det blir så. Min hy har inte heller drabbats lika hårt den här gången, halleluja! Den är oförskämt fin trots att kosten inte direkt är fri från bakverk… Första trimestern var jag mest trött, dödstrött, men det har ebbat av mer och mer. Och yrseln har gjort sig påmind. Sedan vecka 20 knaprar jag järntabletter varannan dag. Handleder har varit lite ömma ibland och händerna domnar bort vissa nätter. Men jag har inte haft större krämpor alls förrän vecka 23 då jag plötsligt fick ont i nedre delen av magen, på vänster sida. Det gjorde bara ont under rörelse och speciellt när jag tränade eller tänjde ut kroppen i olika rörelser, även under promenader. Hann bli lite bekymrad över det men nu en dryg vecka senare är jag helt klart på bättringsvägen.  Förmodligen är det ”växtvärk” och kanske ligamenten som töjs.

Överlag har jag tränat mindre än vanligt och tagit det lugnare, men rört på mig i vardagen. Nu är jag igång med lite gravidyoga på hemmaplan, tror det gör gott för mig trots att jag inte är överförtjust. Första 15 veckorna gick jag inte upp ett gram men nu ligger vågen på knappt + 7 kg från min normalvikt. Mina cravings under de senaste månaderna har varit bröd, ost, morötter, apelsin och honung. Inget speciellt alltså, semlor har jag alltid cravings efter i början av året och choklad mest hela tiden. 🙂 De senaste veckorna har jag också frossat i osötad memma (finsk påskdessert med mycket råg i) som är det bästa jag vet. Täcks inte skriva hur många kartonger och kilon jag har satt i mig redan…men så är det faktiskt varje år.

På öppna förskolan i vecka 20…

Första ultraljudet i vecka 12 var en sådan lättnad eftersom allt såg helt normalt ut. Även kub testet visade låga odds för kromosomförändringar. Men eftersom det var under det andra ultraljudet i vecka 18 som vi sist fick veta att bebisen inte längre var frisk så var det svårt att släppa oron innan det var gjort den här gången. Men nu har vi alltså gjort det andra ultraljudet samt ett extra som vi precis fick här i början av vecka 24 och båda visade en helt frisk, vild bebis som utvecklas och växer exemplariskt. Puuuh! Vi har också hunnit med det andra besöket hos barnmorskan och mina värden ser bra ut. Det är bara järndepåerna som behöver fyllas på. Nu kanske jag vågar andas ut och börja njuta lite mer av graviditeten. Sedan vecka 18 ungefär så känner jag sparkar tydligt varje dag vilket är en sån gosig känsla. Oftast kommer de när jag ska lägga mig på kvällen eller när jag sitter i bilen och pendlar på jobb.

Vi tog självklart reda på könet (jag är alldeles för nyfiken för att vänta med överraskningen till förlossningen) och det visade sig vara en….*trumvirvel* POJKE! Tredje gången jag har en pojke i magen alltså, vi kan det där med att skapa killar. Efter mycket, mycket funderande har vi faktisk kommit på ett namn, hurraa! Är så nöjd. Men jag kommer inte avslöja det förrän bebisen är ute. Men det börjar på bokstaven W och är ett ganska långt namn. Så nu kan ni börja gissa! Mellannamnen fnular vi fortfarande på…

En riktigt rejäl kula i vecka 22! Hjälp, hur ska det här sluta egentligen?? Kommer dundra fram som en flodhäst i sommar 🙂

Just nu letar vi febrilt efter en dubbelvagn. Frågan är bara hur länge Wilton ryms på längden (och vill sitta) i sin del så att säga. Minst ett halvår vore önskvärt. Blir galen på att de flesta modeller bara tar 15 kg per del och har för kort sittdel. Och hittar man en vagn som är större går den inte att montera om till en singelvagn. (Hur kan utbudet vara såhär dåligt??). Ståplatta till gamla vagnen har vi redan (oanvänd än) men det lutar mot att vi behöver en stor sulky till Wilton som han kan ha i några år framöver (han har växt ur sittdelen i liggande läge i gamla vagnen). Men man kan ju inte stå där i sommar med tre vagnar? Det känns ju helt galet. Men vette tusan om jag vill lämna ifrån mig första vagnen heller. När man är ensam med barnen måste man ju smidigt kunna ta sig fram med båda två! Tips mottages tacksamt, hur har ni med två barn gjort? Wilton är 2 år och 5 månader när bebisen är beräknad. (Vid två år väger han ca 14 kg och är ca 89 cm lång).

En hög vagga på hjul är vi också ute efter så att bebisen enkelt kan följa med till olika rum och sova tryggt. En stor myspöl är beställd, mest för att Wilton älskar att böka runt i sängen men jag tror den blir mysig att hänga i tillsammans med bebisen också. I övrigt behövs inte så mycket tror jag, vi har ju kvar allt efter Wilton. Har faktiskt sorterat, rensat och gått igenom alla hans gamla kläder för att se vilka storlekar vi har gott och ont om. Lite nytt måste man bara få köpa, det är iaf svårt att låta bli!

Nya uppdateringar längre fram.

Nu är det ER tur att dela med er av allt som har med bebisar och graviditet att göra! Hit me. 🙂