Vecka 24-35

Vecka 35 har passerat och jag måste säga att när jag läste igenom mina tidigare inlägg om samma tidsperiod så skulle jag kunna köra en copy paste här. Känns som att det mesta är likadant.  Det tagit mig flera veckor att få upp det här inlägget för vi har varit så dåliga på att ta magbilder. Nu får vi köra på ändå.

Så här ser jag ut med min rejäla kula i v.  33 som mätte ”nätta” 105 cm.

Kroppen

Vågen visar tvåsiffrigt och den snabba viktuppgången den senaste tiden har varit stabilare. Samtidigt har den pushat uppåt snabbt igen den senaste veckan så nu känner jag verkligen av att träningen uteblivit 3 veckor (varit sjuk) och att jag måste ta hand om kost och motion bättre. Har ju nån idé om att jag inte vill gå upp mer än 14 kg (som jag gjorde med killarna) men det kan jag nog glömma. Kulan mäter 107 cm i omkrets i vecka 34. Krampatackerna på höger sida av magen kommer mer sällan nu vilket är skönt för de var jobbiga även om de var över på några minuter (ligamenten töjer). Inte samlat på mig så mycket vätska den här gången heller.

Mina spruckna blodkärl på benen har eskalerat, de är värre, längs hela benen och irriterar. Ser ut som en 95 åring, faktiskt. Vissa klassas som åderbråck, suck! Min barnmorska skickade mig till läkaren för en extra koll (hon var orolig för propp!). Och läkaren rekommenderade högläge för benen flera gånger om dagen, bättre och mer frekvent användning av stödstrumpor och det bästa av allt; en receptfri salva som heter Hirudoid. Den fungerar som ett litet mirakel för att få bort det mesta av ytliga veninflammationer. Jag var helt chockad efter första påstrykningen, för de bleknade bort till kanske 75%! Besvikelsen var dock större när allt var tillbaka timmen efter. Dock trodde läkaren inte att alla ”fyrverkerier” kommer försvinna efter graviditeten så jag får räkna med att lägga dyra pengar och energi på att få bort dem sen.

Men hyn i ansiktet ”strålar”! Knappt sett en finne på hela våren. Trodde tjejer i magen snodde ens skönhet men det har nog varit tvärtom här. Hade värre hy med killarna. Pojkranden/hormonranden på magen är svag, det är den gamla som syns, ingen ny rand.

Vi som hållit oss friska hela året åkte på snoriga näsor och hosta lagom till vårvärmen. Det är först nu efter tre veckor som jag känner mig frisk. Wilton drabbades av pollen (?) några dagar förra veckan, hans ögon blev torra, röda, svullna och kliade. Han avskyr såklart ögondropparna som vi fått utskrivna. Suck. Hosta och tjock snuva hänger kvar, kommer och går lite. Får väl se om vi drabbas mer av pollen eller inte. Och med Walentin kämpar vi med snuva och att få bort envisa mollusker, det går inge vidare.

Kost & träning

Inga speciella cravings men iskalla saftiga apelsinklyftor säger jag inte nej till! Försöker minska sockerintaget, går både bra och dåligt. Blir mätt så fort vilket är tråkigt. Börjar väl bli trångt därinne. Måste verkligen lära mig att äta mindre portioner för IBS i kombination med övermättnad och jättemage är ingen trevlig feeling. Den här vårvärmen gör mig också mest sugen på kalla drycker och glass.

Har tagit mig till gymmet tre dagar i veckan, kört fortsatt lugn kondition och lätt styrka för baksidan av kroppen. Vardagsmotionerar så fort jag kan! Men det är tungt för fotsulorna. Eftersom jag varit sjuk i tre veckor har jag inte sett gymmet under den perioden.  Min rygg och nacke känns svag så jag är glad att jag äntligen är back. Jag blir otroligt dåsig och trött av att inte träna! Knipövningar är jag igång med nu, äntligen. Och den där gravidyogan, den händer snart…

Magen är som ett spjut och pekar redan neråt. Nu börjar kommentarerna komma: ”oj vad den växt”, ”det är nära nu va?”, ”hej tjockis”. Jag tar inte alls illa vid mig men man får vänja sig vid blickar på stan. Tänk att en gravidmage fascinerar så! Och jo, jag har klippt lugg. Allt för att slippa både botox (mot veckig panna) och pigmentfläckar som graviditeter i kombination med sol har gett (trots att jag inte solat!). Nu måste den bara solblekas.

Humör

Härliga humörsvängningar och kort stubin! Glad och sprallig på jobbet, en surkärring hemma. Mysig mamma och sambo va? Stör ihjäl mig på en massa saker men ska inte gå in på dessa I-landsproblem just nu. Blir kul att se hur min personlighet är på riktigt sen – utan alla dessa hormoner. Jag har ju varit hormonell de senaste 5 åren, nästintill konstant med 4 graviditeter och långa amningsperioder.

Sömn

Nu kommer båda kidsen över till oss på natten så sömnen är kass. Det blir trångt i sängen med barn som snurrar runt som propellrar. Samma natt lyckades Walentin ramla ur sängen (gick bra), skalla mig (jag fick mest ont) och allt som allt väcka mig cirkus 6 gånger. Vi varvar lösningar som att Daniel sover på madrass på golvet i barnens rum el i vårt rum. Vi delar också på ”frinätter” i extrarummet och oj vad det behövs! Tröttheten har verkligen slagit hårt senaste veckorna. Varit helt omöjligt att hålla mig vaken på pendelbussen till och från jobbet. (På tal om jobb ska jag försöka orka jobba till 25/5).

Boandet

Funderingar kring vagga/sovplats/säng har landat i följande; Walentin har fått en växasäng (han klättrar numera ur spjälsängen på nolltid!) och lilltösen får spjälsängen. Vagnen får fungera som flyttbar inomhussäng. På så vis slipper vi onödiga inköp.

Jag har tvättat och sorterat och rensat pojkarnas gamla babykläder. Skönt att vi har mycket i vitt och grått kvar, tycker mörka bebiskläder känns så deppiga. Av en underbart gullig vän fick jag två kassar med fina och välbehållna tjejkläder i de minsta storlekarna. Så jag bakar massa gott till hennes familj i utbyte. Min svägerska fick också precis en son (vi är underbart synkade med barnafödande, de har en två-årig tjej sen tidigare) så jag har föreslagit att vi gör ett klädutbyte. De får pojkarnas killigaste gamla plagg och vi får deras gamla tjejigaste plagg. Bra för miljön att inte bara köpa nytt! Hoppas på att få lite tjejiga klänningar och kläder i present i större storlekar som 68, hint hint. 😁

Just nu

Så här i skrivande stund, i början på vecka 36 börjar jag känna mig som en tung och klumpig anka. Stånkar och stönar, speciellt när jag ska ner på huk för att städa, leka eller plocka undan. Lillan ligger med huvudet neråt och det trycker på en hel del. Känns tungt i bäckenet eller hur jag ska förklara. Just nu känns det som att det här är sista gången jag orkar vara gravid. Så det gäller väl att ”njuta” 🙂 Daja har också sagt nej till fler barn nu, haha. HUR ska vi få ihop det med tre barn frågar vi oss dagligen….  Det är liksom full fart som det är. Men man löser ju alltid allting, eller hur!  Värmen som kommit slår ut min ork rejält, men det är nog också gymfrånvaron och den rejäla förkylningen som bråkat. Kanske det vänder nu! Bara några veckor kvar tills vi får träffa henne.

Slutligen;

Har ni några bra tips på hur man bekämpar/underlättar pollenallergi för barnen?

Har ni tips på hur jag får bort mina brustna blodkärl/åderbrock efter graviditeten? Bleknade era? Försvann de helt? Slapp ni dem?

Hur ser era familjeliv ut just nu? Vad kämpar ni med?

Hoppas ni skriver några rader, älskar att läsa era kommentarer!

Annonser

6 tankar om “Vecka 24-35

  1. Therese

    Vad roligt att få följa med även under denna graviditet. Vi är nästan i samma familjesituation som ni är, två busiga killar födda 14 & 15 och en till på väg☺ Vi ska på RUL på Tisdag så spänningen och verkligheten om att vi ska bli en till kommer nog i kapp oss då. Denna graviditet har varit lite annorlunda än dom två förra men vet inte om det beror på att jag tagit hand om vildingarna eller inte. Vi håller tummarna för ett friskt barn och en lite extra tumme för en tjej☺Familjen behöver en tjej😊 Ska försöka njuta av att två armar räcker för sen har man väl alltid en för lite(?) Hoppas du får må bra siata tiden och att förlosdningen går bra då det är dags.

    Svara
    1. Johanna Inläggets författare

      Åh vad spännande med en till! Stort lycka till 😁 Eller hur, hur sjutton ska man räcka till sen – tänker speciellt på när jag är gräsänka över vissa helger – och liksom förväntas rådda med 2 busar och en nyfödd, i en lägenhet, en trappa upp utan hiss, med vagnförråd bakom huset och trädgården. Kommer vi ens nånsin lyckas ta oss ut? 😂

      Svara
  2. Sara hesse

    Först grattis! Med vår trea kom jag äntligen på att njuta av bebistiden, med de två första var jag snabbt tillbaka på jobbet, men nu har jag unnat mig att vara hemma längre. När trean är bebis tror jag det är lättare att ha tre än två, då de två stora har varandra. När man har en bebis och en stor blir ju den store ensam på ett annat sätt. Nu däremot när trean är dryga året, då känns det som att man inte riktigt räcker till när det ska kläs på, fixas mat och det ena med det tredje. Våra är födda 11, 14 och 17 så sjuåringen är ju stor 😊 en sliten klyscha men njut av tiden, den går då fort!

    Svara
    1. Johanna Inläggets författare

      Tack för lite pepp! Första halvåren har hittills varit ”lätta” med pojkarna så jag hoppas det är samma trend den här gången. Sen bor vi förmodligen på Åland vilket betyder avlastnings möjligheter åt höger och vänster – rena rama lyxen! 😁 Ska försöka ta vara på bebistiden då det förmodligen är sista gången…

      Svara
  3. Sana

    Vad kul med en update! Ni är såå nära nu 😊 Vad snygg du var i lugg föresten, det passar dig!! Kram

    Svara
    1. Johanna Inläggets författare

      Tack, gulligt av dig! Det är ju snyggt när den ligger på plats, men så fort det blåser lite…. 😂 Kram!

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s