Vår lilla bebis Winter har blivit 6 månader så här kommer en efterlängtad uppdatering!

Mysigare blir det inte. I den här otroligt goa och varma filten som min moster har stickat har alla ungar myst.

Vi börjar med sömnen tycker jag. De första tre månaderna sov den här tösen som en liten prinsessa i sitt näste bredvid mig om nätterna, och väckte mig för lite mjölk 1-2 gånger per natt. Otrolig lyx. Den har slutat. De tre senaste månaderna har hon väckt mig i regel minst 4 ggr per natt om inte upp till 6 ggr ibland. Och vi vet ju alla vad för lite sömn gör med oss. Man blir trött och lättretlig….. Dagtid sover hon inte alltför regelbundet, det är lite ”hej baberiba” med det där. Men jag skulle säga att vi snittar 30-90 min på förmiddagen (oftast är jag ute på en promenad med henne då), 30-60 min 2-3 ggr resten av dagen men inte alltid på samma tider. Lättast är det att amma och dra ut på vagnpromenad, då sover hon bäst. Nu kör jag på sittdelen till vagnen och där är hon lättare att hålla nöjd eftersom man kan variera ryggstödets lägen. På kvällen går hon och lägger sig när jag går och lägger mig, vilken blir runt 21.30-22. Vi brukar inte orka underhålla längre än så. Och på morgonen vaknar hon mellan 7-9.

Den söta lilla ”skönhetsfläcken” Winter har är ärret från hennes första vattkoppa. Den hängde länge envist kvar (som på bilden från oktober när hon var knappt 4 månader) men nu har den nästan bleknat helt.

Vår sista fika i Norrköping, på vårt favoritfik Jolla. Vi har ju faktiskt flyttat till Åland – men mer om det i ett eget inlägg!

Under de första 6 månaderna var pojkarna alltid så lätta att ha med sig överallt. Det är lite andra bullar med våran donna, hon är helt enkelt lite – ska vi säga – ”besvärligare”, inte alls lika nöjd även om vi absolut har bra dagar ”på stan” med henne också. Vägrar fortsättningsvis napp, så den har vi ingen hjälp av. Meeeen, jag har alltid med mig den utifall att, ibland kan hon nämligen hålla den i munnen en stund.

Det är en företagsam brud det här. Alltid i gasen. (Chockerande va?) Hon blev snabbt stark i nacken, snabbt med i blicken, började helt enligt ”plan” att vända sig från mage till rygg och rygg till mage och ställde sig snart upp på alla fyra också. Satt stadigt själv före 6 månaders dagen. Hon backade länge i ilfart men sedan 6 månaders dagen så kryper ungen, japp, du läste rätt! Phew! Stoppa tiden! Det blir ingen lugn jul det här. Sittern är inte mycket värd, där tröttnar hon på 5 röda. Underhållning ska det vara! Mycket bitleksaker, babygym att sitta vid, och lite lugna barnprogram att titta på en liten stund ibland. Hon kan också fastna bra långa stunder bland sina leksaker.

På 5 månaders kollen vägde Winter in på drygt 7250 g. Lite mindre än väntat, men det berodde nog på att vi någon vecka innan haft magsjuka, hela högen. Längden mättes till 65 cm. Vi sportar kläder i storlek 68/74. På 6 månaders kollen landade hon på 8270 g och 66,5 cm. 1 kg upp på en månad, det märks kan jag säga, haha!

Vår lilla gosfis! Jag tycker mer och mer att hon har sin pappas drag men hon liknar lite mer på mig som bebis.

Ja det här med mat är ju en kladdig kamp, haha! Hon äter hyfsat bra men händerna ska in i munnen och hon mmmm:ar och ylar samtidigt. Man märker nog att de söta frukterna är godast….

Runt 5 månaders strecket började jag ge lite annan mat till henne förutom bröstmjölk (jag ammar fortfarande och planen är att amma 6 månader till om vi båda vill). Hon verkar gilla mat! Nu fastnar mer mat i magen än vad som kommer ut så vi är definitivt på banan. Mest blir det gröt, frukt och såklart lite varm mat till middag. Vi skippar välling helt, dels för att ingen av pojkarna ville ha välling – så det är inget vi är vana med –  men främst för att barnmorskan rådde oss att välja gröt istället då det mättar bättre och inte ger ett ”välling och flaskberoende ”- kanske in på nätterna dessutom. Smörgåsrån och majskrokar gillar hon skarpt att gnaga på. Det är så himla skönt att hon kan sitta med oss vid matbordet, i egen stol, kändes lite jobbigt tidigare när hon låg missnöjd i myspölen på golvet när vi andra åt eller fick sitta i famnen på någon av oss. Men jag njuter tyvärr inte av våra familjemiddagar än, de är alldeles för bullriga, stressiga och skrikiga…undrar om vi ska börja låta barnen äta först och sedan själva äta under lite lugnare former efter dem? Hur gör ni?

I början var fröken lite rund i rumpan men nu är fallen allt färre. Vi har halva golvet täckt med mjuka lekmattor, men det inte alltid hon hålls på plats direkt.

Hon hade bråttom med att lära sig sitta. Började försöka ganska snart efter 5 månaders strecket. Nu kryper hon alltså redan, inte kilometerlånga längder såklart, men någon meter el två. Så nu lär det bli full fart här! Men det är väl lika bra det så kanske inte julgodiset fastnar på mig…

Vad har hon för personlighet då vår lilla donna? Jo hon är som sagt företagsam och kräver sin uppmärksamhet och tillsyn. Hon blir bara gladare och gladare hela tiden så den där lilla skrikiga citronen som vi lärde känna i början är mycket mysigare att hänga med nuförtiden. På morgnarna är hon på bäst humör och på kvällarna har hon varit på sämst humör. (Men det börjar vända till det bättre – allt i takt med att hon upptäcker hur kul det är sitta och leka själv). Hon mmmm:ar när hon äter (precis som Walentin gjorde) och ylar friskt när hon testar rösten. Vi andra har tinnitus, haha! När hon är ledsen är det mest mamma och bröstet som gäller men i övrigt är hon nöjd i vilken famn som helst, man får gärna bära runt på henne el sätta henne i vår snart 40 år gamla inomhusgunga i brunt och orange. Nu när hon äntligen sitter så är hon mycket nöjdare att sitta på mjuka underlag och pilla med sina leksaker i lite längre stunder. Men hon tar sig fram snabbt så att lämna henne ensam är det inte tal om. Och så babblar hon ganska mycket, himla mysigt att lyssna på!

Vad har då varit bäst och sämst med tre barn under 5 år? Det bästa är ju såklart att lära känna vår lilla tjej och se hur underbart kära pojkarna är i henne. De är väldigt måna om henne och frågar alltid var hon är, vill hålla henne i famnen, passa henne och gulla med henne. Pojkarna visar ju i övrigt en ganska så ”grabbig sida” med all sin energi och syskonrivalitet. Det är högljutt kan jag lova och ganska mycket stimm, gråt, busiga lekar, spring och energi. Att se lite mer kärleksfulla drag och lugna stunder med Winter är ju ljuvligt. Det sämsta är ju förstås den där känslan av att inte räcka till – ni vet – och att mycket går ut på att ”släcka bränder”, planera, ge uppmärksamhet åt rätt barn i rätt tid, och lyckas få något annat gjort mitt i kaoset. Att slita med en flytt till ett annat land mitt upp i allt är väl inte heller stressfritt om vi säger som så, med allt vad det innebär. Just nu bor vi på obestämd tid hos mina föräldrar tills vi har ett eget hus. Men mer om flytten i ett eget inlägg!

Och hur går det för er då? El har du bra tips att dela med dig av kanske? Jag ska sätta mig och skriva ihop ett inlägg om den här flytten tänkte jag.

Kram!