Tiden flyger fram (trots att jag varit gravid över ett år sammanlagt) och nu lär det gå ännu fortare när endast årets roligaste månader är framför oss innan bebisen är färdigbakad. Var tvungen att läsa igenom vad jag skrev sist för att inte upprepa mig och inser att vi fortfarande inte tagit tag i vare sig dubbelvagn eller vagga. Vi  funderar dock på en Mountain Buggy Duet 2.5 Den känns bäst just nu, och erbjuder en rad smarta lösningar. Lite i stil med Bugaboo Donkey – men till ett bättre pris. Men jag skulle fortfarande vilja designa den kompletta vagnen själv med ALLT man önskar sig (hur kan det vara så svårt att få till??). Men en stor myspöl är på plats på vardagsrumsgolvet (som Wilton flitigt myser i och hoppar ner i från fåtöljen…) och jag och en kompis har sytt ett mycket fint babynest som både är gosigt, rymligt och har höga mjuka kanter, utbytbara underlägg, handtag och fickor. Helt enkelt de detaljer som vi saknade med vårt gamla köpta nest.

Vi sydde på handtag för att enkelt kunna förflytta nästet (utan bebis i såklart) och adderade små sidofickor för nappar. Utbytbara liggdelar (med vattenavstötande tyg i) kommer underlätta om bebisen kissar genom blöjan mitt i natten.

Magen känns helt enorm och faktum är att jag fått flera kommentarer som ”oj det är dags snart va?” från helt främmande människor de senaste veckorna. ”Njaaa, det är ju ett tag kvar faktiskt…” – Brukar jag svara. Det är också lustigt hur folk på stan verkligen stirrar rätt ner på magen – som att de aldrig sett en gravid kvinna förut? Efter ett besök hos barnmorskan kunde vi iaf konstatera att kulan bara ligger strax över medelkurvan och helt inom det normala. Så det så. 🙂 Vissa dagar känns den väldigt tung, andra dagar glömmer jag bort den – ända tills jag ser mig själv i spegel eller märker hur trångt det blir i olika situationer (som när man parkerat bilen tätt och knappt kommer ut eller in, eller smeker kollegorna i köket med magen vart man än vänder sig…eller den stora blöta fläcken jag får mitt på magen så fort jag diskar, eller när Wilton vill sitta i famnen, eller när man böjer sig ner och knappt får luft..). För några veckor sedan gjorde jag den fula upptäckten av sprängda blodkärl (??) på ena vaden. Det är inte åderbrock men ser för jä*ligt ut på bleka ben, ungefär som lilaröda stora fyrverkerier. Brun utan sol hjälper lite grann och jag ångrar verkligen att jag glömt bort att jobba med stödstrumpor. Det blir hellånga klänningar och heltäckande byxor och leggings i sommar. Suck. Har letat ihjäl mig efter kläder på stan och t.o.m låtit min kompis sy upp åt mig. Det gravida modet är urkasst och ofta rätt fult, så jag kör mycket på vanliga klänningar med resår under brösten och går upp en storlek vid behov. Linnen, öppna skjortor, koftor och kaftaner blir det också förstås.

Men jag ska inte klaga, i övrigt har jag inga krämpor alls. Däremot enorma humörsvängningar och bitskt humör med noll stubin. Sambon har under veckor försökt hålla sig undan, stackarn. Men jag försöker tygla humöret bättre nu sedan det hela kom på tal… En trotsig och bestämd tvååring gör mig stundvis till en skrikig mamma tyvärr. Men jag går ju inte runt och är sur och tvär hela tiden heller. Just nu gläder vi oss åt sommar, sol och semester!

Kulan i vecka 30 och 32. Liten är den då inte, det märker jag på gravid-kläder som inte ens täcker kulan trots att jag går upp i storlek. Den där glipan längst ner på magen kan man ju inte visa sig ute med…haha! Listan på främmande människor som påpekar sizen och häver ur sig ”det är dags snart va??” växer också hela tiden…

Vågen visar tvåsiffrigt, jag är pigg och dödstrött om vartannat men sover hyfsat bra om nätterna trots att jag är stor och lite otymplig. Lillkillen sparkar ivrigt på kvällarna när jag sitter i soffan, alltid lika mysigt. Träningen går på halvfart men jag tar mig iaf till gymmet en par dagar i veckan och rör mig i vardagen. Känner mig starkare i ryggen nu så något ger det ju. Nu har jag jobbat färdigt för den här graviditeten så nu hoppas jag också att det går in mindre sötsaker i munnen på mig, jag har sååå svårt att äta vettigt på jobbet, står och småäter hela tiden. Man vill ju helst inte klämma ut en fem-kilos menar jag. 🙂 Blev beviljad gravidpenning eftersom jag har ett fysiskt krävande arbete som bagare/konditor med bl.a. tunga lyft, så det är jag glad för. På tal om jobbet så överraskade mina kollegor mig med en babyshower. Jag trodde vi skulle ha personalmöte och blev både tårrögd och glad över alla otroligt härliga ord de öste över mig. Mitt bitska humör verkar inte ha synts till på arbetstid iaf. Näe, nu har jag inte så mycket mer att delge. I övrigt hoppas jag på en solig men helst inte en stekhet sommar, man är ju varm ändå som höggravid. Trots att jag inte solar så börjar också pigmentfläckarna i ansiktet poppa fram, men äsch – inget man inte kan dölja hyfsat med smink. Vi hörs närmare due date helt enkelt!

Någon läsare som är gravid samtidigt (eller kanske minns tillbaka)? Hur mår ni, finns det någon igenkänningsfaktor?

Stor kram till er!