Vår minsting har blivit större! 4 månaders dagen (4:e december) har passerat och det är en riktig heffaklump till bebis, hihi. På senaste BVC besöket för drygt 2 veckor sedan så vägde grabben ca 7700 g och mätte 66 cm. Alltså låren, världens gulligaste, fetaste och mjukaste.

De senaste månaderna har varit riktigt mysiga. Vi har hängt mycket på stan, fikat, lunchat och shoppat – han trivs så himla bra i vår babyskyddet och har liksom sovit sig igenom det mesta på dagarna. Nu däremot, märker man att han vill vara mer vaken dagtid och istället lagt sig tidigare några kvällar vilket gjort att vi äntligen fått några timmars partid! Hurra!

Han babblar på riktigt mycket, sjunger som en fågel och kraxar på som bara den. Ganska underhållande faktiskt. Men det är inte många tysta minuter i vårt hus inte… Det märks också att det kliar mycket i munnen för han vill bita på allt och tuggar gärna på sina egna och våra fingrar och drar mjuka tuggleksaker över tandköttet. Känns lite tidigt för tänder än men snart är det väl dags för det.

Amningen fortsätter fungera bra, har upplevt att han den senaste tiden slafsat mycket med bröstvårtan (alltså suger och släpper om vartannat och liksom busar med den) på dagarna och väckt mig desto oftare på nätterna men nu börjar han äta mer på dagarna igen. BVC hänvisar ju till små grötportioner nu om man vill men jag känner mig inte redo för det än, vill helamma längre. Killen är ju trots allt rund och verkar få i sig det han behöver  – trots att han kräks massor. Jag förstår inte hur kan kan vara så rultig med tanke på hur snabbt han äter och hur mycket han kräks på dagarna…Vi byter liksom dregglisar var och varannan timme för att de jämt är sjöblöta (även pga dreggel förstås).

Armar och ben vevar han med riktigt flitigt och han vill mer och mer ligga på mage och rygg och försöker verkligen ta sig runt också, det kommer nog att ge med sig snart. Överlag är han faktiskt så himla glad och gullig, en riktig mysunge som man alltid kan locka leenden och hulkande skratt ur! Bäst är humöret när han vaknar på morgonen.

Wilton fortsätter beundra lillebror och vill alltid vara nära och gulla och leka med honom. Om Walentin gråter så springer Wilton till honom ”för att rädda honom” som han själv uttrycker det. Kul ändå att de redan har så fin kontakt.

December har hittills varit en riktig skitmånad för oss. Sällan har vi varit så förkylda, det snoras och hostas om vartannat och verkar inte ge med sig utan kommer tillbaka efter några friska dagar med nya tag. Det gäller alltså oss alla. Jobbigt när en så liten bebis hostar och hostar i timmar på nätterna…

Förresten så har vi haft en enkel namngivningssceremoni med familjen för vår Walentin Milo Matheo. Sex stycken faddrar (3 par) har vi också valt. Känns bra att han har många underbara och olika förebilder att lära känna och vända sig till när han växer upp.

God Jul från oss! Tänk att det bara är en vecka kvar nu..