Vår stora kille har blivit tre år och 3 månader. Veckorna susar förbi och jag har inte hunnit ta tag i den här uppdateringen förrän nu. Så här kommer den (kanske den sista?). Kul att kunna gå tillbaka hit och läsa och jämföra med Walentin när han är lika gammal.

Vi underhåller oss under en biltur.. 

Vi hade kalas för vår vilda, busiga, pratglada, bestämda, glada och kramgoa kille dagen efter hans treårsdag (11/3). Han har ju fortfarande en förkärlek till Blixten (bil) och Dusty (plan) så vi körde sådant tema i dekorationerna. Beställde servetter, muggar, ballonger och dylikt på nätet. Och på HM hittade jag en röd Blixten Mqueen-dräkt som han knallade runt i på kalaset. Nöjd kille! Vi hade fem familjer på besök och var över 20 personer här samtidigt. Jisses alltså vilken fart det var. Ungarna lekte på riktigt bra och den enda aktiviteten vi körde var fiskdamm. Jag hade ordnat påsar fyllda med småsaker som tuggummi, klistermärken, tatueringar, studsboll och såpbubblor. Lite olika för olika åldrar. Vi stupade i soffan med ett glas rött när ungarna sov och allt var undanstädat. Puuuuh!

Gofikat under kalaset.

Vad gäller bakningen så bestämde jag mig för en lyxig chokladkaka som jag toppade med fudge:ig glasyr och bär. Utöver det så bakade jag dumlekakor och miniformat av chokladbollar, vit chokladfudge med citron och hallon, nougatfylld kexchoklad, kanelbullesnittar, morotskaka och poppade popcorn och såg till att det fanns lite frukt och godis tillgängligt också. Det kliar ju alltid i mina fingrar när jag får chans att baka lite mer men jag försökte faktiskt hålla igen!

Mycket parkhäng blev det under våren. Ett tips är att gå till olika förskolornas gårdar under helgerna för att variera sig.

På treårs-kontrollen vägde Wilton 16,7 kg och mätte 97 cm. Vi kör storlek 98/104 på kläder sedan en längre tid tillbaka. Så skönt när man kan ha kläderna lite längre tid än bara några månader. Det är ju bara att vika upp lite i ärmar och ben den första tiden. Vi bestämde oss för att gå på kontrollen eftersom Wilton har haft röda utslag och mollusker på baksidan av benet i många, många månader och självklart har vi visat upp det för BVC sköterskan och läkare flera gånger men alltid fått höra att ”barn har massa hudåkommor som går över av sig själv med tiden”. Kortisonsalva biter bara kortsiktigt och mjukgörande lotion har ingen verkan alls.  Nu har de varit så röda och irriterade att det kändes som ett bra läge att ta i med hårdhandskarna och begära nåt starkare för dem – men icke. De ska försvinna av sig själv. Men de gööööör ju inte det, suck. Har någon ett bra tips att dela med sig av?

En dag på Kolmården.

Som ni kanske minns så är ju Wilton en riktig storbabblare. I perioder har vi märkt av lite stammande (inte hela tiden han pratar dock) och det håller i sig i någon vecka och försvinner lika plötsligt som det dyker upp. Man märker att han blir lite frustrerad av det här och börjar peka istället för att prata. Känner någon igen det här? På tal om prat så har han nött mycket om bajs och prutt. Det verkar hysteriskt kul. (Men måste säga att det avtagit lite de senaste veckorna, YES!). Och när vuxna pratar med varandra i hans närvaro så är det oftast med prutt-och bajsprat han försökt att överrösta. Kan det här vara en typisk killgrej? För mina kompisar med döttrar i samma ålder känner inte alls igen sig i det här. Däremot slipper vi faktisk ständiga ”varför då?” frågor, som jag märkte att en jämnårig tjej har kommit igång med rätt friskt.

Sedan januari/februari är Wilton också blöjfri.  Vi kom ju igång med träningen förra sommaren men när lillebror kom till världen blev det för mycket för oss alla och det blev bara en segdragen kamp. (Vårt fel såklart!). Men när vi alla var redo så gick det hur bra som helst att sluta och han går duktigt på pottan och toastolen själv nu. Bara någon vecka efter kunde vi även skippa nattblöjan då vi märkte att den alltid var torr på morgonen. (Men så har han aldrig druckit välling på kvällar/nätter heller som så lätt fyller blåsan till natten). Vi har egentligen bara behövt tjata lite om handtvätten.

”Kan du skratta lite gulle?”

När det kommer till lek har vi märkt att han leker fantastiskt mycket mer själv nu än tidigare. Han pratar med sina leksaker och verkar lite mer koncentrerad på en sak i taget. Det är mycket play doh, lego, bilar och tåg som gäller. Eller att jaga monster med ficklampan eller att leka kurragömma. Perioden när han vägrade leka själv ens en minut och ville byta lek varannan sekund var lite dryg tycker jag. Walentin (11 mån) är också som mest nöjd när han får haka på in till Wiltons rum och ”vara med där det händer”. Och Wilton gillar hans sällskap. Det här har man väntat på – syskonkärleken och den gemensamma leken och sällskapet till varandra. Wilton leker dock inte direkt försiktigt med lillebror och har en förmåga att vara lite skuffig och alltid ta leksaker ur händerna på honom. Men de busar också friskt med varandra och skrattar massor tillsammans. Lillebror blir minst sagt härdad. Eftersom vintern har varit så grå och ruggig framför vit och kall så har intresset för att leka ute varit väldigt svalt för Wilton. Vi har ibland mutat med picknick för att överhuvudtaget få ut honom. Intresset för paddan har därmed blivit större och vi måste ransonera den tiden för att det inte ska gå till överdrift. Men vi märkte redan skillnad när våren kom, det blev plötsligt kul att vara ute igen och nu under sommaren är det ju det bästa! Det märktes tydligt när vi var på Åland tre veckor under juni och paddan helt föll i glömska. Vi lekte massor utomhus och hans fascination för robotgräsklippare håller i sig. Här i Norrköping blir parker (framförallt gungor och studsmattor) och Kolmården ganska flitigt besökt då han älskar djur. Daniel och Wiltons grej är också att besöka leklandet och simhallen varje månad.

Han somnar alldeles för ofta på dagarna och är omöjlig att väcka för tidigt. 

På förskolan fortsätter det gå bra och han verkar trivas. Under våren gick han 9-14 tisdag – fredag eftersom jag pluggade lite. Nu under sommaren är han ett ”15 timmars barn” (trots att jag jobbar lite) och jag är så missnöjd med tiderna som erbjuds; 8-11 måndag – fredag. Det känns som ett skämt och synkar inte så bra med våra rutiner. Men vad gör man?  ”Lika för alla, det är sommartider”- är vad man får till svar. Hur ser det ut på era förskolor? Vi har sedan februari börjat skippa dagsömnen och läggningen på kvällarna går faktiskt snabbare sedan dess. MEN, det händer alltför ofta att han slumrar till på dagen (och det går liksom inte att hålla honom vaken) och vi försöker väcka honom efter 30 min så det inte ska påverka läggtiden. Men han är som en klubbad säl, svår att väcka och har ett rivigt humör när han vaknar…

Rutiner är ju som bekant barns bästa grej. Runt 19.30-20.30 somnade han under vintern/våren och vaknade mellan 06-07. Men de ljusa kvällarna just nu gör det svårt för honom att förstå att det är kväll och dags att sova så nu under sommaren har han ofta varit uppe till 22 (sovit på dagen) och då förstås vaknat runt 07-08 på morgonen. Vi är inte så glada över det här för vår egentid försvinner ju helt på kvällarna och man behöver ju den där tiden själv och som par för att ladda föräldrabatterierna. Hur sover era barn, låter det här lite eller mycket i era öron? Det senaste året har han också varit bestämd med att lampan ska vara påslagen under läggning vilket också gör det hela lite segare förstås. Han växlar förresten med att sova i sin egen växa-säng i sitt rum (Daniel på madrass på golvet) eller så sover han med Daniel i vårt sovrum. De första nätterna i egen säng gick alldeles strålande och vi hann precis tänka tanken ”att det här gick ju lätt”….men så kom nätterna när han vaknade och kom och hämtade någon av oss och ville att VI skulle komma till HANS säng och sova, inte tvärtom. Daniel orkar inte knalla omkring på nätterna så han väljer att sova i Wiltons rum från första början…..

Jag fortsätter att försöka prata finska med Wilton när jag väl kommer ihåg det. Vi nöter lite ord och uttryck då och då och jag försöker läsa de finska böckerna när jag nattar. Önskar att Netflix och Viaplay var på finska även här i Sverige (som de är på Åland) för då hade han lärt sig ännu snabbare. Det går lite segt men jag ger inte upp! Han svarar ju aldrig på finska och verkar inte alltid förstå mig heller men det kommer nog bara jag håller igång. Men mer och mer intresse visar han faktiskt så det är jag glad för. Han pratar ju så bra svenska att jag faktiskt lätt glömmer att han bara är 3 år.

Förskolan bjöd in till öppet hus och Wilton passade på att måla.

När det kommer till mat så äter han duktigt och av det mesta, men han gillar enkel mat och utan sås. Men han är fortfarande ett stort fan av att småäta, ofta. Så för att frukost, lunch och middag ska bli ”bra” så gäller det att hålla lite rutiner kring ätandet och inte ge efter för snacks hela tiden. Grönsaker som mini tomater, paprika, morot och ibland avokado är fortsatta favoriter och det äter han alltid upp först. Vilken lyx va! Grönsaksstavar innan maten är nog mitt enklaste knep för att få ungarna att intressera sig för det gröna. Färgglatt är kul! Mjölk skulle han kunna dricka flera liter av per dag om han fick. Vi har också sedan februari ungefär gett honom Omega 3 kapslar. De tuggas och smakar tuttifrutti, så han älskar dem. Hörde någonstans att de kan hjälpa till att lugna ner lite och öka koncentrationsförmågan. Tycker ju faktiskt att det har blivit mycket bättre  på den fronten – men om det är tack vare kapslarna eller en naturlig åldersutveckling kan jag inte svara på. Men det där med att lyssna på vad man säger är liksom vårt största dilemma… Ganska trött på att tjata om samma saker, om och om igen varje dag. ”Knuffas inte”, ”ta inte leksakerna från Walentin”, ”låt Walentin vara med och leka”, ”sitt ner och ät”, ”lugn och ro vid middagsbordet”, ”lugna ner det lite”…osv. Kanske är det vanligare än jag tror men man känner sig bra tjatig alltså. När börjar det gå in egentligen? Man kan väl inte sluta säga till?

Men nog är han en mysig och go kille alltså. Charmade halva släkten när vi firade midsommar på Åland. ”Kram också”, ”många kramar ska det vara” – var standard fraser fast han knappt känner igen någon! Och alla roliga kommentarer han fäller; ”jag har koll på situationen”, ”jag håller på att bli förkyld, man blir det när man dricker för mycket mjölk”, ”vad coolt hår du har mamma” eller när han högt och glatt ropar ”DAAAAARLING” efter Daniel… eller säger ”kom nu grabben” till en 14-åring… haha! På sistone har han dock börjat säga ”satans” när något inte går som han vill. Så vi måste verkligen sluta svära här hemma nu…!