Vår minsting har blivit stor, hela tre år den 12 juni. Walentin fyller fem i augusti och Wilton blev sju i mars. Är vi officiellt ur de ”bökigaste småbarnsåren” nu? För det kan jag öppet erkänna att nog har det funnits kämpiga tillfällen när vi längtat till just den här tiden, när alla tre är lite större. Men bara för det så saknar man ju bebismyset också. Haha!

På tre-årsdagen körde vi rosa tema!

Winter är bestämd, envis (har nog alltid varit lite trotsig), hjälpsam (med exempelvis tvätt och bakning) och framförallt rolig (med mycket mimik). Vi skrattar mycket åt och med henne! Winter älskar att ”få komma med” vart det än är – gillar äventyr helt enkelt. Och att cykla, gunga, rita, måla och leka med sina dockor och djur. Hon är också en matglad livsnjutare som vet vad hon gillar och det är knäckebröd, mannagrynsgröt, tomtegröt, grönsaker, frukt och godsaker. Mat kan hon precis hoppa över men törstig är hon, dricker duktigt! Hon äääälskar kläder och byter gärna outfit 17 gånger per dag! Mycket tjejigt, rosa, lila, kattor, fjärilar osv – ska det helst vara. Och hon älskar mys. Vi får så mycket pussar allihopa av denna goding! Det lynniga humöret är kvar men hon är oftast glad. Utbrott och skrik är mer sällsynta än tidigare. Det har hjälpt att inte ”stå kvar och acceptera utan gå ifrån”. Då orkar hon inte bråka lika länge. Men under en period var dagishämtningarna tunga. Hon kunde börja gråta bara av att se mig, att pojkarna hann krama mig först, el för att hon inte fick släpa hem sina extra kläder över natten. El bara för att hon såg en myra. Allt och inget, skrik, gråt och bråk som ibland höll i sig 1-1,5 h. Men sen fick jag tipset att ta hjälp av pedagogerna och deras expertis, och då lugnade det ner sig. Numera kan hon stolt säga ”mamma idag grinade jag inte när du hämtade på dagis”….

Blöjfri blev hon redan förra sommaren och hon håller torrt precis lika fint som pojkarna gjort så den biten har funkat utan problem. Just nu håller vi på att gå över till vanliga toastolen i stället för pottan.

Charmtrollet själv! Och det där tunna håret har fortfarande inte tjockat till sig (och det är konstigt mörkt, el både jag och Daja är ju mörkblonda så konstigt är det ju inte men trodde barnen skulle bli ljusare faktiskt). Numera har Walentin också ganska tjockt hår så hoppet lever. (Wilton har hår för tre personer).

3-års kalaset gick i rosa tema med hennes favoriter Greta gris och enhörningar. (Pippi och Alfons Åberg är också också poppis). Hon hade längtat och tjatat efter sin födelsedag men när kalaset väl kom blev hon lite blyg inför alla och nekade både kramar och famnmys, trots att det bara var våra föräldrar och syskon som gäster.

Glad i sötsaker. Fast inte så glad på denna bild. Hon var ju lite puttrig på sitt kalas.

På helgerna har vi gott om hjälp med barnvakt. Mommo och moffa tar henne nästan varje lördag ett dygn. Funkar toppen för oss alla och hon älskar att åka hem till dem! Men efter ett dygn är de nöjda alla tre och det är kul att få hem henne till ”cirkusen” igen. På tal om cirkus så leker Winter och Walentin allt mer med varandra nu. Wilton tröttnar ibland på brorsan och vill sitta och spela ifred mellan varven. Då passar Walle på att leka med Winter. Winter är en tuff liten brud. Känns skönt att veta att hon liksom ”har det i sig”, att hon står upp för sig själv och har lite attityd. Man kör liksom inte över henne. Alla tre leker fint ihop, oftast hoppar de studsmatta ihop el gör någon annan utomhusaktivitet tillsammans. Men absolut, dom grälar och bråkar också, dagligen och framförallt så tjallar dom alla tre på varandra heeeeela tiden och så skyller dom allt på varandra också. Och det måste vara rättvist in i det sista. Som att inte vi vuxna hör vad som händer liksom…… Haha!

Hihi, en av mina favoritbilder! Hon ser så kul ut. Och just det, dille på nagellack har fröken också. Älskar att få välja lack ur min stora låda. Det ska också bytas mest hela tiden. ”Här har det smältit bort, mamma, behöver nytt!!”

Mycket tack vare det återkommande ”språkbadet” hos mommo så är Winter rätt duktig på finska. Hon blandar både svenska och finska ord när hon pratar vilket är himla gulligt. När vi märkte att hon bara hamnade på ryska barnsidor på youtube så tog vi bort appen helt från paddan. (Jag vill att majoriteten av allt de tittar på ska vara på finska). Först till protester men oj vad glad jag är att vi stod på oss. Numera kikar hon mycket på fina barnprogram på Netflix, alltid på finska och plockar upp massor därifrån. Jag försöker fortsättningsvis prata på här hemma med samma resultat som tidigare – jag kommer på mig själv med svenska hela tiden… och jag märker att finskan är trögare för pojkarna då de spelar mer än vad de kollar på finska program. Och så hamnar de alltid framför ”skitserier” där figurerna bara skränar och busar utan att prata. Alltså varje gång! Vad jag önskar att man kunde blocka dessa program!?

Dagis går fortsatt bra och Winter verkar trivas men är också taggad på sin nya avdelning i höst. Vi valde att inte låta henne börja på samma avdelning som Walentin (efter tips från samtliga pedagoger. Wilton börjar skolan). Bättre att de får mogna på varsitt håll. De har varandra på dagisgården oavsett. Men i skrivande stund har de sommarlov hela juli med Daja. Själv jobbar jag som aldrig förr på mitt café….

Sa jag att hon är en liten livsnjutare? Nöjd, nöjd, nöjd. I sin pippibadräkt och med kokosboll och kolakaka i händerna.

Helst byter donnan om många ggr per dag men annars är lager på lager ett vinnande koncept.

Våra kattor (el framförallt Kokos som är lite socialare) får mycket uppmärksamhet av Winter. Hon älskar verkligen att paja och gosa med honom och man ser hur glad hon blir varje gång hon ser honom. Så mysigt tycker jag.

Kan ju inte sluta skriva utan att nämna C-ordet. Coronan har ju som vi alla vet varit med oss även hela det senaste året. Och vi har i ärlighetens namn inte drabbats hårt av det alls. (Om man nu räknar bort det faktum att jag blev delägare i ett café mitt under pågående pandemi vilket haft sina utmaningar). Vi har (mestadels) jobbat på och barnen har gått på dagis. Och ingen har insjuknat. Tycker alla har varit ovanligt friska – kanske tack vare allt handtvättande och inställda evenemang och resor. I skrivande stund har Daja och jag fått första sprutan och vi inväntar andra i början av september. Men nog är vi trötta på coronaläget precis som alla andra. Det vore skönt att få lämna ön (Åland) lite – om än bara för en dag i Sthlm…… Våra insparade resepengar har vi satt sprätt på ändå, i form av olika små renoveringar på hus och trädgård. Vi har inga planer på att resa förrän förhoppningsvis nästa sommar så nu börjar vi spara igen! Och barnen har som tur är fått en hel del miljöombyte hos våra föräldrar under hela året – annars hade vi nog klättrat på väggarna här. (Vi har alltså valt att umgås med våra föräldrar under hela pandemin då de inte riktigt varit i någon riskgrupp).

Men nu kommer jag inte på mer att berätta. Så ER tur! Hur har ert coronaår varit med jobb, familjeliv och vardagslunk? Hur har ni påverkats? Och känner ni igen er i texten?