Nytt år och ny vecka, igen. Jag lovade mig själv att inte bli nervös inför förlossningen under 2013, tänkte att det där dealar jag med 2014. Planen är att fortsätta vara kolugn hela vägen fram. Att ha en avslappnad inställning. Vi får väl se hur det går med det.

Nu är vi då här. Ca 10 veckor kvar och jag börjar fundera över varför jag inte tagit tag i något av alla våra ”måsten” än. Eller ska vi kalla dem ”förberedelser” i stället. På to do listan står:

★Att ha massor med datenights med Daniel – medan vi fortfarande kan. Bio och restaurangbesök står högt upp på listan!

★Att städa ur en byrå och ge plats för lillkillens kläder och produkter i vårt sovrum. Kasta upp en vägghylla med krokar och hitta plats för att hans prylar. Hej IKEA.

★Att planera om extrarummet som just nu agerar gästrum, garderob, tvättrum och spelrum. Inte för att lillen behöver ett eget rum än, utan för att utnyttja vår relativt stora lägenhet på ett bra sätt.

★Att göra om hallen. Skapa plats för vagnen och ge den en ”parkeringsplats”. Funderar på att köpa golvskydd att lägga under vagnen.

★Att börja läsa alla böcker och tidningar jag har om barnskötsel, känner mig clueless! Visst förstår jag att man lär sig och kan läsa på allt eftersom frågorna dyker upp men jag brukar förbereda mig bättre än så här inför nya situationer…

★Köpa allt smått krafs som är kvar. Blöjor, nappar, tvättlappar osv. Och se över klädförrådet, har vi allt?

★Köpa amningskläder till mig själv. Måste jag ta tag i pronto (med tanke på hur velig och kräsen jag är).

★Skriva förlossningsbrev.

★Fundera på vad BB väskan ska innehålla.

★Gå på profylaxkursen (nu är den iaf. bokad!)

★Ta det rekommenderade influenssavaccinet. Vill egentligen inte, har inte tagit det på år och dagar, mitt immunförsvar än bättre än de flestas och jag är aldrig sjuk, peppar peppar! Men det känns fel att strunta i min barnmorskas rekommendation – trots att valet är mitt. Som gravid har man sänkt immunförsvar och blir man väl sjuk kan må sämre än vanligt.

-Där har vi dem. Ganska trevliga och roliga ”måsten” men nu gäller det att börja bocka av listan, punkt för punkt innan tröttheten slår till igen eller innan tiden rinner ut i sanden. Siktar på att vara igång under min kommande lediga helg. Nu är det fokus på jobb, träning och att fixa recept till bloggen! 🙂

Har i skrivande stund precis kommit hem från ytterligare ett besök hos barnmorskan. Alla mina värden ser fortsatt fina och normala ut (blodtryck, järn, blodsocker osv.) och lillens hjärtljud är klara och tydliga. Just nu ligger han med huvudet neråt, kanske blir han där nu, vi får se. Magen växer som den ska och enligt kurvan. Puh! Nästa besök är i slutet av månaden och då vankas ultraljud för att se om min moderkaka (som tidigare låg långt ner) har traskat längre upp. Håller tummarna för det, föredrar nog en vaginal förlossning framför kejsarsnitt. Tror jag.

Sedan jag skrev sist har vikten varit mycket mer stabil. Mer eller mindre stått stilla under flera veckor (skönt!). Den visar + tvåsiffrigt just nu och jag har förhoppningar om att den inte skall skena iväg även om jag räknar med flera kilon till – plutten behöver ju själv gå upp i vikt innan han tittar ut. Känner mig rörlig och relativt pigg. Under lovet hemma på Åland var vi hurtiga och köpte gymkort. (Det fruktansvärt mörkgråa och regniga vädret lockade inte till utomhusaktiviteter). Jag traskade otaliga kilometer på crosstrainern i gymmet, lyfte lättare vikter och gick på spinning (gick mycket bättre än sist – det här var en bekvämare cykel där jag fick upp styret högt!), body step (undvek alla hopp – annars gick det utmärkt), body pump (med lätta vikter så klart men kände efteråt att jag hade orkat tyngre) och så simmade vi faktiskt också en gång (jäklar vad pulsen skenade snabbt, är ingen fisk i vattnet direkt…). Förutom gymmet blev det en och annan promenad. Men faktum är att promenaderna känns ”tyngst”. Det är alltid då jag får en slags kramp i sidorna som påminner mycket om kraftig håll – fortfarande är det bara ligamenten som töjs ut och ”värken” är helt ofarlig. Lite frustrerande dock när jag måste stanna flera minuter för att det ska gå över.

Fotsatta cravings är frukt och juice! Och under ledigheten slukade jag kastrullvis med vispgröt (gjord på vatten, mannagryn, lingon, (vinbär) och lite xylitolsocker). Det här glufsade jag i mig dagligen med gräddmjölk under 2,5 vecka. Och trots att jag vill minska på antalet mackor så måste jag säga att det nybakade surdegsbrödet på jobbet är livsfarligt gott med smör och salt på…… Ingen ökad aptit i övrigt. Kan t.o.m. känna mig lätt illamående vissa dagar men det kan också vara ”obehag” av att alla organ trängs undan av magen och barnet, samt att barnet växer mycket just nu och att hormonpåslaget är stort.

Min något ojämna nyårskula såg ni kanske redan… (vilken tur att min gamla klänning är i stretchigt material…). 🙂

…och så här ser magen ut just nu, i v. 31 (+1). Klassisk pojkmage? Ska bli spännande att se hur mycket större den blir…

Pojkranden är fortfarande på plats! Inte helt rak dock… och mycket till navel har jag inte kvar, den är väldigt grund just nu. Får se om den tittar ut längre fram.

Ganska tung att bära upp, speciellt under promenader (det spänner och trycker på längst ner) men det går fortfarande bra att sova och jobba – det tackar jag för. Här släpps inga foglossningar till! Planerar att må lika bra hela vägen fram 😉

Berätta, hur mår ni själva som är gravida..?? Vilken vecka är ni i? Känner ni igen er i något?