Winter har passerat 1,5 år så en uppdatering är på sin plats.

För att göra en lång historia kort så har det hänt en del det senaste halvåret. Jag har slutat amma, börjat jobba (mycket!), Winter går på dagis, babblar på och vi har firat vår första jul i nya huset.

Nyår hos våra vänner. Här mumsar hon tortillachips i väntan på maten.

Jag slutade amma i juli, precis innan Winter började på dagis. Den kombinationen fick flera positiva effekter; Winter sover längre på dagen (1-2 h), hon äter bättre och är inte ett plåster på mig längre. Dagis funkar super, hon går på samma dagis som pojkarna men på en egen avdelning. Att jag jobbar och får komma hemifrån och få en paus från vår cirkus (som vi har med tre vilda, högljudda barn) är välbehövligt. Jag behöver det. Jag brukar nämligen säga att det känns som att min hjärna gått in i väggen när det kommer till gnäll, gråt och bus – mitt tålamod är noll kring dessa punkter….

Winter är babblig, precis som brorsorna och det kommer nya ord och meningar hela tiden men också en hel del rappakalja och så gillar hon att sjunga och nynna på låtar. Låt mig ge några exempel; ”vill inte ha den”, ”mamma kommer snart”, ”jacka bort” och många ord förstås som ”sluta”, ”docka”, ”komma”, ”äta”, ”mjölk”, ”knäckis”, ”mössa”, ”jacka”, ”apelsin” osv osv. Hon har ett bra ordförråd tycker jag. Några finska ord kan hon också så klart, för jag försöker prata lite finska med ungarna varje dag och mamma är ju duktig på att hålla i den biten.

Winter i sin läckra hockeyfrilla. Längtar tills håret hennes växer till sig ordentligt! Paddan – det bästa och det sämsta som hänt. Bra barnpassning men svår att lägga ifrån sig.

Om Winter själv får bestämma så skulle hon (tyvärr!) se på paddan hela dagen lång. Men hon gillar även att rita (håller pennan precis som en vuxen!), dega, leka med dockor (hon fick några i julklapp), bygga med lego och leka jaga med pojkarna. Önskar att hon lekte lite mer självständigt men alla våra barn är lite lika på den fronten, man ska gärna vara delaktig. Ute gillar hon att gunga och leka i sandlådan.

Winter sover fortsättningsvis med Daniel om nätterna och jag sover på madrass i pojkarnas rum. Hon hostar lite nu och då om nätterna annars sover hon ganska bra mellan 20-07 ungefär. Men hon är svår att natta, det tar sin tid. Hon vill läsa, sjunga, böka runt, kramas och allt vad det är under 30-60 minuter. Borde kanske dra ner på dagsömnen men eftersom den sker på dagis så har vi svårt att styra den helt och hållet.

På tal om hostan så undersöker vi just nu den lite. Astma verkar det inte vara men hon testas för lite allergier. Daniels släkt är ett hostande folk så det kan ju vara genetiskt men hon har varit röd och irriterad runt munnen ett bra tag så blir intressant att se vad testerna visar.

På 1,5 års kollen såg allt riktigt fint ut. Följer sin kurva bra och ligger strax över medel på allt. Ca 80 cm och 12,5 kg och vi har börjat använda storlek 92 i kläder nu. Det behövs på tröjorna som annars blir för korta över hennes ganska – ska vi säga – stora mage! Winter är nämligen matglad, inte i allt och inte alltid middag men ibland mular hon i sig mer än pojkarna. Vad gäller kläder så är hon en bestämd liten brutta. Inte så att det spelar någon jättestor roll vad vi klär henne i men inomhus vill hon alltid ha på sig sin rosa fleece el rosa vinterjacka. Det är verkligen en hang up hon har. Och före det så var det skor skor skor. Hon är väldigt duktig på att klä på sig redan, byxor och strumpor fixar hon på egen hand.

På julafton höll vi oss hemma. Våra familjer fick komma hem till oss som omväxling!

I övrigt är Winter familjens lilla gullegris. Men hon är fortfarande gnällig och gråtig runt mig – eller oss båda egentligen (men det har absolut blivit bättre). Och det tär verkligen på oss men sedan vi flyttade hem till Åland får vi en hel del avlastning av våra föräldrar. Winter är ofta hos mamma och pappa ett dygn på helgen (som idag, därför har jag tid att skriva det här), medan killarna nästan varje helg är ute hos farmor och farfar. Så himla bra för oss alla för ungarna älskar att vara iväg och vi behöver egentiden, lite lugn och ro och så jobbar jag ganska mycket (120 % sedan i höstas, nu siktar jag på bara 100 %) även på helgerna och då måste jag ju kunna göra det ostört för att det ska bli effektivt. Om någon undrar så gör jag 80 % som konditor och produktutvecklare på ett bageri samt bakar och produktutvecklar för ett café, samt gör cateringuppdrag och receptsammarbeten ni ser på bloggen om fredagarna för en tidning. Därför hinns inte bloggen med lika bra längre. Jag älskar alla mina jobb men min omgivning klagar på att jag jobbar för mycket så nu ska jag försöka dra ner lite. Daniel la av med fotbollen i november så nu väntar för första gången helt ”vanligt Svensson liv” för oss med skillnad på vardag och helg. Bara en sådan sak liksom. (Han har fått jobb på en bank).

Söta tomtenissar! Vi har inte många bilder på alla tre tillsammans vilket beror på att de sällan fastnar (bra!) på samma bild…. 

En superkort recap av pojkarna: Wilton är nu 5 år och 10 månader. Han älskar att bygga med smålego och är fantastiskt duktig på att följa instruktionerna helt själv. Han älskar också att spela på sin Nintendo Switch och att leta Pokemons och han börjar bli duktig på att rita. Fortsatt busig och babblig. Ganska bråkig med Walentin, skyller gärna på honom i tid och otid och vill gärna ”rätta” honom. Vår lilla polis här hemma helt enkelt. Noga med kramar! Och idag när han sa ”mamma jag älskar dig” när jag åkte hemifrån så smälte mammahjärtat en aning. Den frasen är inget vi direkt nöter ut varje dag här hemma. Men det ska bli bättring på det!

Walentin är 3 år och 5 månader. Jag brukar numera förklara honom som ”i sin egen bubbla” – han är inte helt lätt att få kontakt med. Springer gärna runt här hemma bubblandes av olika ljud, hoppar, skuttar och fart runt som en liten skrattande duracellkanin. Han verkar helt enkelt behöva motiveras för att kunna fokusera. Men fokusera kan han, i timtal om det gäller spel el padda! Utan skärmar verkan han först lite lost innan han börjar leka med annat, fartfyllt brukar det bli. Känslorna är utanpå, det är alltid nära till skrik och gråt men det vänder snabbt till skratt. Han ser upp till Wilton. Han är också myskillen nummer ett som gärna vill upp i famnen! Och oj vad han kan dela ut pussar!

Nu kommer jag inte på mer att dela med mig av. Nu vill jag läsa om era familjer istället, hit me med en uppdatering! 🙂