Vår lilla brutta har blivit stor, 1 år den 12/6. Tänkte försöka sammanfatta de senaste 3 månaderna lite kort.

Sist jag skrev (vid 9 månader) var Winter sugen på att ta klivet framåt, och det dröjde bara några veckor innan hon faktiskt började gå några steg. Vid 10 månader gick hon och nu – nu springer hon, haha! Raketen. Hon och Walentin älskar att leka ”jaga” med varandra.

Så stor helt plötsligt. Vår gullunge. Vägde in på 10,2 kg och 76 cm på 1-års kollen.

Winter är överlag mycket gladare och nöjdare och skrattar mer – det märks att hon lugnade sig lite när hon fick börja gå och upptäcka mer. Det var som att hon var frustrerad över att hon inte klarade allt hon ville tidigare. Vissa dagar är hon verkligen i gasen här hemma och knallar iväg på upptäcksfärd. Kommer tillbaka med saker hon hittat i lådor och skåp. Ofta hittar vi henne i gåvagnen, då sitter hon och väntar på att någon ska köra runt med henne, gulle! Hon har också börjat försöka sig på att klättra lite, jag är tacksam att det tagit så här länge. Babblar mycket gör hon också och ”mamma”, ”pappa” och ”nej” säger hon tydligt. ”Hej” och ”hejdå” är på gång. ”Pöllö” (uggla på finska) och  ”kukka” (blomma på finska) och ”pallo” (boll på finska) säger hon också. Ja det kommer nåt nytt nästan dagligen. Hon älskar att bada och är sååå nöjd över att det är sommar och varmt så att hon kan plaska i lilla poolen på altanen. Hon gillar också att slänga runt kläder och hänga dem över huvudet och samtidigt knalla runt här hemma. Hon härmar oss gärna och klappar händerna och vinkar hejdå (ibland).

Men hon har definitivt sina griniga dagar kvar när inget tycks hjälpa…. då är det nästan bäst att jag håller mig undan men verkligheten är ju att jag är hemma med henne hela dagarna så den taktiken funkar inte. Det är som att åsynen av mig bara triggar henne att gråta. Det är konstigt hur jag både kan vara det värsta och det bästa på samma gång för henne. Så hon är fortsatt mammig i perioder, men bara hon är på humör så är hon nöjd med mina föräldrar och Daniel också. När jag är ensam hemma med henne är det helt hopplöst att försöka sig på ”hemarbete”. Hon får panik om jag ens tittar åt ett annat håll. Så det blir matlagning, tvättning och städning oftast under gråt, tyvärr. Inte jätteroligt att ha henne skrikandes och rivandes i byxbenen. Vissa grejer måste man ju bara få rådda undan, och jag är ändå snabb (och hon ser mig hela tiden). Och självklart har jag testat att låta henne sitta bredvid i sin stol och titta på el gett henne lite bunkar och vispar att leka med på köksgolvet samtidigt. El satt henne framför TV:n med barnmusik. Men näe, inget funkar på ett bra sätt. Ska jag vara helt ärlig tar hon kål på mig. Det är sinnesjukt hur missnöjd man kan vara alltså och hur mycket man kan gråta. Jättenöjd och tyst i famnen, men där kan hon ju inte sitta precis hela tiden. Någon nämnde att det kanske vänder när jag slutar amma henne…. Jag hoppas så innerligt på det.

Paddan åker ofta fram som underhållning tyvärr…hon får snabbt nog annars av själva ätandet och tar ordentlig ton! Ingen matvrak här inte. 

Vid 10 månader kom äntligen tänderna (jag hann nästan bli orolig), 4 på samma gång och just nu sticker ytterligare två tänder på övre raden upp. Nu märks det också att hon gärna äter själv. Vill använda gaffel el sked och äta ur en skål. El dricka med sugrör som brorsorna gör. Melon, knäckis, plättar, yoghurt, pasta, hallon, segt surdegsbröd och ost är några favoriter. Tycker det går väldigt segt med mat. Både burkmat och bitar av vår mat. Hon är inte superintresserad av att smaka nytt, hoppas det vänder. Men jag måste nog också bli bättre på att erbjuda mer varierat och inte så många alternativ på samma gång  – då är det ju så lätt att bara äta av favoriten. Det här med mat går upp och ner har jag märkt med pojkarna. Walentin som åt som en vuxen när han var mindre är plötsligt ganska nätt i maten och vågar inte alls smaka på nyheter. Inte ens sötsaker. Lever på knäcke, frukt och mjölk vissa dagar. Men sen ibland, äter han som en bara den. Winter har också en liten ovana som vi måste bli av med – att äta gåendes…(men då är hon nöjd nöjd nöjd). Alla våra barn har myror i brallan när det är dags att äta. Det är faktiskt helt otroligt men på riktigt så är våra middagar kaos. Pojkarna kommer alltid på att dom måste kissa el bajsa mitt i maten (och vi glömmer varje gång att fråga dem om det FÖRE maten), ena matvägrar alltid och andra ”måste bara” fixa med något annat. Annars ålas det runt på stolarna, hackas el stampas under bordet, spills mjölk, överröstar oss vuxna när vi försöker prata osv osv. Och då har jag inte ens nämnt Winter – som inte direkt sitter nöjd och tyst heller. Känner ni igen er el har ni tips, tar tacksamt emot! Snart börjar vi äta i omgångar, en i taget, el barn först och vuxna efteråt. Min dröm om en mysig familjestund är inte inom räckhåll.

Den här busiga minen är bara för gullig! Det är helt ljuvligt när hon är på bra humör. Då är hon charmtrollet själv.

Jag ammar fortfarande men planen är att sluta. Jag lyckades trappa ner lite efter årsdagen men så blev hon sjuk i 5 dagar och var som fastklistrad vid bröstet. Nog för att det är mysigt men hon använder mig lite som en levande napp och amningen funkar alltför ofta som tröst när hon är grinig. Känns inte helt hållbart om jag ska kunna få ”komma loss” lite mer. Och i augusti börjar hon på dagis och då känns det som en god idé att hon inte är beroende av mina bröst längre. Men jag är nervös över hur jag (VI) ska få henne att somna på kvällarna…just nu tar det ofta upp till en timme, och då ammar jag till och från under den timmen tills hon varvat ner och somnar. Men  det är ju möjligt att dagis gör henne tröttare sen. Napp tar hon inte, eller hon tar den men använder den mer som en tuggleksak. Hon förstår inte att hon ska suga på den. På tal om sömn så sover hon fortsättningsvis knackigt på dagtid. En gång på förmiddagen och oftast en gång på eftermiddagen. Oftast rör det sig om 30-60 min per gång.

Winter Ellen Safira Sjölund, på ett-års dagen. Hon ser så from ut här vår gullebulle, haha, skenet bedrar!

Sist men inte minst har jag ju en härlig nyhet – vi har hittat hus! Äääääntligen. Vi får tillgång 28/6 så det närmar sig med stormsteg. Huset är 16 år gammalt, ett tvåvånings hus byggt i sten med en mycket trevlig och barnvänlig trädgård med en hel del ätbart, bl.a. massa smultron! På gården finns även ett gästhus som förmodligen kommer ändra skepnad lite genom åren. Kanske det blir ett kök en vacker dag! Mysigt område, nära till havet och dagis (där alla tre fick plats!). Vi ska ytrenovera på insidan, slipa lite golv, måla och tapetsera. Jag har tagit hjälp av en inredare för att få en röd tråd med färgvalen på väggarna, och alldeles nyligen fick jag hennes åtgärdsplan. Ska bli såååå roligt att börja rusta, men kruxet är att det nog tar till slutet av juli annan vi kan flytta in på riktigt och innan alla nya möbler är på plats så är det säkert jul redan. Man måste ju liksom bo in sig lite och känna sig för innan man köper precis allt. Men vi har ett EGET HUS! Bara det känns wow. Får väl uppdatera er mer i slutet på sommaren sen. Nu är jag bara PEPP på att få börja fixa och flytta in. För er som inte vet så är jag väldigt intresserad av inredning men har aldrig riktigt kunnat göra något åt det intresset i våra tidigare hem som varit hyresrätter. Min sambo är helt ointresserad och jag har saknat all kunskap. Dessutom har jag varig helt lost vad gäller MIN stil. Men nu, nu äntligen tror jag den har landat. Och efter en inredningskurs och en bra handbok senare (och många pinterest flöden senare) så känns det inte helt hopplöst svårt längre…. Det är bara det där att jag har lite svårt att ta beslut och bestämma mig (- därför blev det att ta hjälp av en inredare för att komma vidare).