Idag vankades det söndagsbrunch. Daniel och jag bjöd med Tarzans ”gudmor” och ”gudfar” som tack för all hjälp och kattpassning… Himla trevligt sällskap och skön söndags aktivitet. Får gärna bli en tradition! 🙂

 

Vi drog till Kung Karls Bakficka på Stureplan i Stockholm.

Brunch buffén bestod av en kall buffè (bl.a. Caesarsallad, risonipaella med skaldjur, lax, sill, råbiff, lufttorkad skinka, gazpacho, ostar), varm buffé (bl.a. wiernerkorv med bröd, bacon, äggröra, drumsticks), bröd buffé med pålägg samt dessertbord (marängsviss, glass, mockarutor, vaniljpannacotta, pecancheesecake, vattenmelon, smågodis, plättar och våfflor). 235 kr per person kostade kalaset, exklusive dryck.

Ett gott axplock från den kalla sidan. Kul med miniråbiff! Ost med fikonmarmelad kan heller aldrig bli fel!

Min egendesignade toast med smör, senap, olivtapenade, skinka, mozzarella och tomat. Mums!

Gazpacho (inte riktigt min melodi) och smoothie är fräscha inslag. Smarrig lax var det också. Alltid lika skönt när fiskintaget blir gjort! 🙂

På plussidan hamnar det centrala läget, den trevliga personalen och den goda fräscha maten. För det är gott.  Och råbiff! Det var första gången jag provade och det smakade mycket bättre än förväntat! Kul att  få bocka av råbiffen!

På minussidan ser det värre ut:

Det är trångt, jag får typ klättra ut från min plats. Det är kallt. Det drar isvindar från ytterdörren.

Det är fint tänkt att man får tillgång till både smörgåsgrill och våffeljärn, om man SJÄLV vill tillaga detta. Lite hemtrevlig känsla sådär.  Men det är bökigt, trångt om plats och så tar det tid. Jag hamnar i otakt med resten av mina bordskamrater. Jag tycker det kunde ingå i priset att en kock tillagar toast och våfflor, för enkelhetens skull. (Folk stod och kämpade som idioter vid våffeljärnet eftersom det fastnade smet i järnet). Varför inte ställa fram en skål med smält smör och pensel? Personalen måste ju se hur otympligt det är!

Det är nästan värt väntan, för ååh vad gott det är med våfflor, plättar, skogsbärssylt och grädde!

Dessertbordet då. Hjälp! Var börjar vi? ”Smaklöst och trist” får liksom sammanfatta det hela. (Vaniljpannacotta med vattniga hallon som smälter, blöter ner och färgar av sig på hela historien. Hur täcks man liksom servera det?). När jag ser menyn på nätet inser jag också att en hel del saknades när vi var där. Kanske missade vi godbitarna?

En trist syn och smakupplevelse… Men smaken är som baken – delad. 🙂

Hela upplägget irriterar mig också. Folk kommer och tar från alla håll och kanter, det är ingen ordning. En vattenkanna på bordet tycker jag vore trevligt. Det finns ingen plats att ställa ifrån sig sin tallrik när man behöver det. Redskapen man tar maten med är inte heller lämpliga alla gånger. Vem tar glass med en tesked till exempel? Eller en smal och hög chokladkaka med tårtspade? Den trillar liksom av! Ge mig valmöjligheter! Det här är så onödiga missar, så lätta att korrigera. Men kanske är det bara jag som tänker på dessa ”småsaker”…

Lite snikigt att inte bryggkaffe ingår, men det gör det sällan i den här stan.

Summan av kardemumman: centralt läge, hemtrevligt, det är god och fräsch mat men trist dessertbord (förutom goda våfflor – om man lyckas tillaga dem). Småsaker runt omkring som drag, trängsel, brist på ytor, otympliga serveringsredskap och självservicen drar ner upplevelsen.

*Nu blev det ganska stor vikt vid det negativa men jag är ganska kritisk av mig när jag äter ute. Antagligen mer än andra. Jag har en allmän uppfattning att måltidsverksamheter borde servera mat som de är absolut bäst på och stolta över. Det är deras jobb att se till att min helhetsupplevelse blir såpass bra att jag vill återkomma. Då blir förväntningarna också höga från min sida VARJE gång jag äter ute!*