Pssst…

…Nu har jag uppdaterat ”En bulle i ugnen” ↗︎ med ”Tråkiga nyheter & uppdatering om Wilton” (längst ner i följd).

Livet blir inte alltid som man tänkt sig men världen stannar inte upp för det. Trots att vi håller på att ta oss igenom en riktig mardröm är vi glada och tacksamma för vår lilla solstråle Wilton som definitivt håller igång oss.

Ta inget för givet vänner men ta hand om varandra och uppskatta det du har. ❤︎

Annonser

20 tankar om “Pssst…

  1. Maria

    Du är så otroligt stark som klarar av att skriva om det här. Jag tycker det är jättebra att du har gjort det men samtidigt förstår jag att du kanske känner dig tvungen att göra det med tanke på alla frågor som annars kommer. Kan inte sätta mig in hur det känns för er. Det är den värsta mardrömmen men jag hoppas att ni ändå får vackra minnen av er pojke som nu är en ängel. Kram!

    Svara
    1. Johanna Inläggets författare

      Tack för din fina kommentar. Tiden läker inte alla sår men det blir iaf lättare. Bilden av vår lilla prins kommer nog aldrig lämna näthinnan… Kram!

      Svara
  2. Ika

    Oj nej, så tråkiga nyheter 😦
    Ni verkar starka och ni klarar det här, men glöm inte att det är okej att vara liten och svag också stundvis, bara man inte fastnar där. Vi känner ju inte varandra men jag känner så med dig/er och skickar några mentala styrkekramar!
    Ta hand om er ❤

    Svara
  3. Therese

    Stora kramar till er! Roligt att få höra om Wilton och att det går bra på förskolan. Våran kille, 20-månader går också på förskolan sen mitten av augusti. Att sova som vi trodde skulle vara största problemet fungerar bra, däremot lämningarna är väldigt ledsamma från hans håll. Han pratar inget än men förstår så det är svårt och väldigt jobbigt för honom, eftersom han bara går 15h/vecka så hinner han nästan glömma bort förskolan och blir ännu jobbigare nästa vecka. Hoppas på förbättring annars får vi be om en ny inskolning. Hur går det med pratandes för Wilton? Tack för en fortsätt grym blogg som alltid inspirerar och levererar! 🙂

    Svara
    1. Johanna Inläggets författare

      Tack. Klurigt det där med förskolan, hoppas det löser sig för er. Wilton går väl runt 20 timmar i veckan ungefär så ibland blir det ju uppehåll från torsdag till måndag vilket kan göra just följande måndagmorgonen lite extra grinig, men oftast hinner vi knappt ut ur huset innan gråtandet är över. Igår var en sån där dag när Wilton babblade på huuur mycket som helst, eller ylade eller skrek eller vad man nu vill kalla det. Det var som att han ville överrösta alla andra ljud, lite roligt men det blir ju knappast en lugn stund, haha!

      Svara
  4. alexandra

    Gick in på din blogg för att läsa hur det gick med andra graviditeten och mitt hjärta brast när jag läste inlägget. Ord kan inte beskriva vad ni måste gå igenom, och även om jag själv kommer från en bakgrund med 3 missfall efter varandra (alla före v10) så går det inte att föreställa sig. Nu tror jag själv att dom hände av en anledning, då förhållandet i sig inte var på topp. Men för er två som verkligen passar varandra som handen i handsken så är det klart att det blir en ”större” förlust.
    Jag önskar er iallafall all lycka i ert framtida giftermål, och förhoppningsvis framtida syskon till Wilton!
    Ta hand om er, kram.

    Svara
  5. Carina

    Heej och gudars vad tråkigt!! Kan inte föreställa mig. Vad tuff du är som orkar berätta. Och vad härligt att ni har fina Wilton att lägga kraft och energi på och få massa kärlek tillbaka.
    Walter går på förskolan sedan i april och det har gått jättebra från första stund. Han älskar det! Nu går han bara ca 16 tim/v (3 dagar) men det verkar inte vara något bekymmer. Jag tror att det hade gått sämre om vi hade skolat in honom nu vid 1,5 år då han nu är inne i en separationsfas och ofta blir ledsen när jag går hemifrån (dock inte vid lämning på dagis men när jag ska iväg till jobb, träning mm)
    Annars är det full fart. Han älskar att springa och vi går ofta ut och går/springer planlöst och hoppar upp/ner för trottoarkanter, kastar sten i brunnar, undersöker små stigar i skogen osv. Supermysigt! Senaste veckorna har det lossnat nästan helt med talet och han upprepar det mesta vi säger och pratar mycket själv också. Mest ord men en del 2-ordsmeningar blir det också. (byta böja, akta dig, mamma där, typ)
    I helgen bytte vi spjälsängen mot växasäng. Blev lite sentimental när jag skruvade isär spjälsängen! Vart tog vår lilla bebis vägen?!
    Jag ses gärna någon dag om du har ork och tid. Jobbar bara deltid fortfarande och kommer fortsätta så tillsvidare. Vore så kul om killarna fick leka lite =)
    Stor kram och ta hand om dig!

    Svara
    1. Johanna Inläggets författare

      Känner igen den där separationsfasen – fast den blev mycket bättre för W när han lärde sig att säga ”hejdå” och vinka samtidigt! Vad härligt med 2 ordsmeningar, ska börja lyssna mer noga om W också försöker sig på dem. Klart vi ska ses, jag jobbar också bara deltid så det ska vi nog få till. 😀 Kul att få en update från er!

      Svara
  6. Karin

    Hej Johanna! Jag måste ha missat inläggen om att ni väntade barn på nytt och så möts man av detta. Fy farao, men starkt av dig att berätta. Men i nöd och lust heter det ju och fantastiskt roligt med frieri och bröllop. Kontraster i livet… Imponerande av din blivande att själv välja en (dessutom så smakfull!) ring. Kul att du delar med dig av din sons eskapader i förskolan, vår son har också nyligen börjat och man känner verkligen respekt för förskolepersonalen nu när man sett hur de får ett helt gäng småttingar att både äta själva och somna i ett nafs. 😀 Nu blir det kryddiga äppelkakan här , whish me luck!
    Kram

    Svara
    1. Johanna Inläggets författare

      Hej! Tack för omtanken. Ja sambon överraskade verkligen med ringen – jag kan vara den mest kräsna personen någonsin att köpa presenter till, haha! Lycka till med bakningen. Kram

      Svara
  7. Maria

    Livet kan vara otroligt grymt ibland. Kan aldrig föreställa mej hur de skulle kunna va att förlora ett barn. Kom ihåg att man får gråta men att man också får va glad över annat som händer, livet tar ju inte paus direkt-på både gott och ont.
    Tur att ni har er lilla kille som helt säkert håller er igång 😉
    Grattis till förlovningen och ta hand om er! Många kramar per dag!
    Kram

    Svara
    1. Johanna Inläggets författare

      Tack för omtanken. Usch ja, det här är inget någon ska behöva gå igenom. Det är ju en hel del som händer med kroppen också efter en graviditet (halv el hel) som ständigt påminner en om vad som hänt – helt i onödan eftersom man inte fick något för besväret heller. Men samtidigt är jag så otroligt tacksam för att jag och min familj är friska och mår bra. Motgångar gör en starkare – hoppas jag. Kram till dig och tack för din kommentar!

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s